Nio lyckliga år tillsammans

mossaNej, inte det lilla livet och jag alltså, vi har ett betydligt längre förflutet. Istället är det vårt kära strandhus som vi polat ihop med i nio lyckliga år. Just denna dag år 2000 flyttade vi bopålarna hit och det har vi inte ångrat en minut. Möjligen skulle vår första dejt med trädgården kunna betraktas som lite trevande…

Två nyinflyttade och entusiastiska ägare av en gräsmatta, som vid en närmare titt visade sig inte bara bestå av fint gräs, tog ett blixtsnabbt beslut att här ska det rivas mossa. Grabben dök glatt upp med sin nyinköpta superåkklippare som även fixade mossiga gräsmattor. Och som den kunde riva mossa. Räfsa, räfsa, räfsa var sen det enda som gällde när maskinen farit fram och lämnat endast några få grässtrå kvar. Och med tanke på att det gällde en yta på drygt tvåtusen kvadrat kan ni kanske gissa volymerna. Svarta plastsäckar av allra största modell fylldes och packades hårt, den ena efter den andra, och när allt var klart en evighet senare räknades det ihop över fyrtio säckar. Fyrtio säckar, vet ni hur mycket det är? Det är nämligen exakt vad som ryms i ett av Statoils största släp om man stuvar noga och utnyttjar hela utrymmet. Vår dåvarande granne Ebert tittade till oss då och då och var helt övertygad om att dom nya Tävelsåsborna var totalt galna. Riva mossa??? Vi förstod efter ett tag han vad han menade men då var det försent.

Men historien tar inte slut där. Soptippserfarenhet var en bristvara på den tiden så därför tuffade hela ekipaget in mot tippen en lördag efter lunch bara för att mötas av skyltar som meddelade att tippen var stängd. Tack så j-vla mycket. Hem igen, lasta av alla fyrtio säckarna och ännu en biltur för att återlämna det hyrda släpet. Nästkommande vecka blev det till att stuva in säckarna igen i ett annat lånat släp och halleluja, denna gången var grindarna öppna på tippen. Om jag kommer ihåg rätt tog det ett par timmar att tömma fyrtio säckar packad mossa och under den tiden passerade mängder av normalkunder revy, alla med en medlidsam blick och en liten nick i samförstånd. Som tur var hade jag fixat en utgång ur den gigantiska mosshögen som omgav mig annars hade jag nog varit kvar där än, väl gömd och endast synlig för passerande satelliter.

Sensmoral: Låt mossan vara kvar, den är vackert grön och mjuk att gå på  😉

1 Kommentar.

  1. Dottern

    Får gratulera till de 9:e åren! Njut av livet vid strandkanten….

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *