Kulturens dag i Taipei

museum

Alla som känner mig vet ju att jag inte är någon kulturknutte. Dock, att inte besöka National Palace Museum när man är i Taipei för första gången måste betraktas som ett helgerån. Fick med mig Mattias, som jag tror har lite bättre koll än vad jag har (fast jag är inte säker, han fick vara med på bild i alla fall), och även detta evenemang var ganska mäktigt. På grund av lite svaga kulturella kunskaper, obefintliga skulle väl elaka kamrater säga, kunde jag inte njuta fullt ut men det fanns mycket fint att titta på. Bittan, Kerstins lilla syster som är en kulturellt högtstående liten donna, hade gillat detta fullt ut. Ett besök är ett måste i alla fall och om inget annat kan jag ju stoltsera med att ha varit där. Och några dynastier kände jag faktiskt till!

I övrigt har det varit en behaglig söndag. Frukost på sängen, morgontidningen och en sen dusch följt en lång promenad där jag tyvärr inte hittade det jag letade efter. Skall göra ett nytt försök. Lite småsvettig när man kom tillbaka till hotellet och eftersom det är svalt och skönt på vårt stamlokus Zorros blev det en liten sittning där. Klockan var ju i alla fall över tolv!

Om vi kan skaka liv i Dennis är det inte omöjligt det blir ett besök på en nattmarknad följt av en trevlig middag i kväll. Därefter lär det bli tunt med turistrapporterna. De återstående fyra dagarna i mitt fall kommer att präglas av mycket jobb. Fast Niklas är ju förstås på väg hit…

3 Kommentarer

  1. Jo blev lite liv i mig med till slut. Krävdes dock ett telefonsamtal på kinesiska med städtanten innan jag rullade ur sängen.

  2. Bittan

    “Kulturellt högstående lilla donna” – jo, man tackar! – vänligare omdöme har jag inte fått sen´ “Moses gick i kortbyxor”. Har just kommit hem från ännu en kulturell weekend-resa. Storlek 38-40 – på mina klädesplagg alltså! – om!!?
    Kul med vackra bilder och trevlig text. Känns som – “Var rädda om Er!” – är högst
    befogat. Kram Bittan

  3. Men det är ju så Bittan. Du hade säkert känt igen varenda dynasti, gillat alla pottor, vasar, bronsfigurer, jade och gud vete allt som fanns där. Mingprylarna kände jag i alla fall igen, alltid något. Fanns en liten minatyr där av en liten båt med alla, och jag menar verkligen alla, detaljer fullt utskurna. Gjord i något material av en olivkärnas storlek. Fick betraktas under ett förstoringsglas. Den hade Kerstin gillat till sin prylhylla men dom ville ha den kvar :-\

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *