Äntligen fredag – dags för ankan

Äras den som äras bör, receptet kommer från matbloggen “Kärlek, mat och folköl“. Tack Margit!

ankanLåt oss en gång får alla slå fast att detta är ett suveränt recept och när den stabbige kocken äntligen bjöd Kerstin till bords var det värt allt besvär och väntan. Vi njöt verkligen av det som efter ett par timmar stod framför oss (ser väl ganska ok ut?).

Att kockens planering inte stämde kan inte skyllas på receptet utan helt och hållet på bristande erfarenhet av kärleksmåltider med ankor inblandade. Man kan ju tycka att den som har en fot i graven borde veta bättre än att indikera att vi äter halv åtta och hissar flaggan först halv tio. Nu är ju Kerstin ganska van vid detta så allt blev lyckat, även mitt eget lilla bidrag till receptet som bestod av sockerärtor. Och att flarran Jubileums som vilade i frysen blev ännu immigare kan ju inte betraktas som en negativ effekt, åtminstone tyckte inte kocken det.

Vad lärde man sig av detta då? Ingen bra grej att fixa en fredagskväll när man äntrar hemmet först efter sex. Dom suveräna potatisbakelserna och apelsinsåsen gör sig bäst att fixa en lördag eftermiddag och bara putsa till strax före fyrverkeriet. F-n, det fanns stunder när jag inte visste om just denna lök skulle vara till potatisen eller till såsen. Och när jag trodde mig ha koll på rubbet fanns det fem apelsiner som tittade lite lustigt på mig. Visst ja, ni skulle också ha en omgång med kniven och rivjärnet. Här blev det lite körigt, hann inte ens dricka min GT!!!

Summa summarum, det var kanongott och vi hade väldigt kul. Vi avslutade med kaffe och Cognac/Baileys men det är ju standard procedure och behöver väl egentligen inte nämnas.

8 Kommentarer

  1. Åh, vad roligt. Och jag håller med om att det är ett tidskrävande och koncentrationskrävande recept. Min lösning är att hälla i både mig själv och pojkvännen massa vin under tiden, då sjunker kraven från bägge parter, vilket gör att det blir bra även om jag glömmer hälften av ingredienserna. 🙂

  2. Sensmorálen i denna lilla lyckade mathistoria blir då att ha vinstället ordentligt fyllt! Jag får leta i gömmorna om jag kan hitta något recept att bidra med till alla livsnjutare.

  3. Det här lät som en sann gourmetmiddag, om än lite krävande 😉 Jag ska definitivt prova receptet, har ju en make som inte räds utmaningar i köket så jag kan tryggt ge mig i kast med detta projekt. Kanske redan på lördag… jo minsann, får jag bara fatt i en fågel ska här lagas anka!

  4. Du kommer inte att ångra dig! Pippin köps med fördel på City Gross som har en välsorterad box längst in i butiken. Ankbrösten ligger förpackade parvis, dom känner sig nog tryggare så. Två bröst är tänkt att räcka till fyra normala pers men Kerstin och kocken rensade faten på egen hand utan att skämmas.

  5. hehe ok! Ja vi ska nog kunna äta ordentligt också, förutsatt att det blir lika gott som ute i Tävelsås då… Man kan ju skippa efterrätten… Eller? Näääh! 😉

  6. Käkar man inte förrän halv tio offrar man efterrätten. Man får liksom avec lite fortare på det viset 😀

  7. Man får tacka för receptet, middagen blev en succé! Men sen tog det mig också i runda slängar 3 timmar att tillaga den. Herregud vilket pyssel det var med apelsinerna, men såsen blev verkligen god 🙂 Och all lök. Jag tyckte också att det var… mycket lök ett tag 😉 Och jo, vi åt efterrätt. Rabarberpaj med vaniljsås, allt hemlagat förstås. Mmmums 🙂

  8. Härligt att höra! Nästa gång tar jag med dessert i planeringen, nu har man ju lärt sig den hårda vägen hur mycket tid som ska sättas av.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *