Aikido – 合気道:あいきどう

Vi har på jobbet några riktiga entusiaster som gör allt för att vi inte skall bli några soffpotatisar. I förra veckan bevistade jag en intro till Aikido i Sedokans lokaler där jobbarkollegan Victor är medlem. Att kunna slänga några dumma bamsingar i backen som Seagal gör i parti och minut lät ju lockande så det vara bara att hänga på. Passet var en timma och började med en lång, mycket lång, kvarts uppmjukning i sann Friskis & Svettis anda. Redan där infann sig känslan att man kanske överskattat sin förmåga å det grövsta. Tur att vi fick sitta ner efter den övningen och lyssna till Victor när han förklarade vad Aikido var annars hade mitt pass slutat redan där.

Victor och en kvinnlig Aikidokollega lärde oss sedan att falla på ett korrekt sätt och jag inbillar mig att det är det jag kommer att få mest nytta av. Därefter några grundläggande tekniker som testades på jobbkollegorna men jag tror inte Victor var så imponerad när vi misslyckades med att hålla reda på höger och vänster. Tröttheten från gympapasset satt kvar i hela kroppen och övningarna gjorde inte situationen ett dugg bättre. När kroppen skrek att nu får det vara nog återstod en halvtimma av övningarna och en nära-döden-känsla började infinna sig. Lyckades dock bita ihop och vara med till slutet.

Hela grejen var faktiskt väldigt kul och hade bara flåset varit snäppet bättre, och kroppen i det skick den en gång var, hade jag inte behövt gå omkring som en 60-åring i flera dagar (f-n, jag är ju bara 59) och leta efter en rollator. Det har nu gått en vecka sedan den japanska övningen och äntligen klarar jag av att kliva ur sängen av egen kraft och gå i trappor utan stöd.

Livet leker igen!

6 Kommentarer

  1. Victor

    Annan version av samma historia: Efter 7 min mjuk uppvärmning gick vi lugnt och sansat igenom fyra aikidotekniker. Ledorden var hela tiden avslappning och att jobba med den attackerandes kraft och på så vis själv slippa kämpa med musklerna. Således var alla efter passet mycket avslappnade och harmoniska i såväl kropp som själ. Minus nån svettig senior i hörnet då, vars nyinköpta sweatshirt lämnade stora tussar av ludd på den sargade kroppen. 😉

  2. Plågsamt att erkänna men Victors version skulle hålla i rätten 🙁

  3. Monica

    Jag tycker Victors version av händelsen verkar vara mycket trovärdig. Han är en pålitlig gosse! Men det är klart att jag kanske är lite partisk…Jag är ju trots allt hans mamma! 🙂

  4. Den där sweatshirten är en historia för sig. Nyinköpt som sagt och helt omöjlig att lämna tillbaka med tanke på att halva tröjan satt kvar på kroppen. Det såg ut som jag duschade med kläderna på men kamraterna var väluppfostrade och låtsades som det regnade (vilket det på sätt och vis gjorde). Undrar om avloppet klarade av den mängden blå fiber?

  5. Annika

    Attan… där skulle jag vilja varit och kollat. Har du tränat!! Hamnat i 40-års kris he, he, he! Låt mig gissa, du öppnade en riktigt kall, go öl när du kom hem. Summa kardemumma så är jag stolt över dig pappa!!! 🙂

  6. Så talar en sann dotter. Tror jag får göra ett tillägg i testamentet 😀

Lämna ett svar till Victor Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *