Väder

SÃ¥ var det dags igen. Ljus i alla former kommer fram och det är det enda positiva med november – att det oftast blir en mysig avslutning. Fast om ni kommer ihÃ¥g sÃ¥g det lite annorlunda ut i fjol när stora snöskyffeln gick glödhet. Kan inte pÃ¥stÃ¥ att jag saknar det.

Så var det dags för vintersulor på det lilla livets racer och en tillbakablick på hur det såg ut i fjol. Då fick vi en riktig körare redan den 21 oktober som dock inte blev långvarig. Men snön återkom redan den 25 november, den gången för att stanna. Kommer ni ihåg?

Töväder och direkt infinner sig känslan av vår. Det lilla livet var snabb att få både altan och balkonger rensade från det blöta vita och grannen blev så yster att han inte kunde låta bli att steppa lite. Kom igen nu våren, det gör inget om du är för tidig för en gångs skull!

In i det längsta har det skjutits upp i väntan på töväder men nu känns det som att det går inte så mycket längre.

Det är nog bäst att ta ett tag med den stora skyffeln innan skinkan griljeras och det lilla livet kommer hem

Helt otroligt med snö och vi är ännu kvar i november. Nåja, det är bara att gilla läget och lägga in riktigt många pauser.

Så var det första advent och den inleds med att spana in nästan två decimeter snö som fallit under natten. Betagande vackert! Men framför allt inleds dagen med en riktig rejäl långfrukost, den sparade söndagsbilagan och så förstås att tutta på första ljuset i den nyinförskaffade ljusskapelsen.

Sen är agendan självskriven. Snöskottning i den högre skolan och att plocka in trädgÃ¥rdsmöblerna pÃ¥ framsidan. Inte ens jag tror dom kommer till användning pÃ¥ ett tag…

Vintern fÃ¥r härmed betraktas som officiellt incheckad. Vinterdäcken är pÃ¥ och Ã¥rets första tvÃ¥ decimeter snö bortskottade. SÃ¥ fort pulsen bara masar sig ner under hundra tänker jag belöna mig med en kall pilsner. MÃ¥tte det ske snart…

Så kom säsongens första snö. Kvällen den 20:e började det komma ner lite vitt och när morgonen grydde låg ett blött snötäcke på ca 5 cm över ägorna. Jag tolkar det som ett tips om att lägga upp båten på land innan isen bäddar in den. Till skillnad mot andra år då.

En mycket korrekt lördag är snart till ända (återstår lite kaffe och päronkonjak på altanen). En varm, vindstilla och trolsk stämning har vilat över denna lediga dag som till stor del har präglats av bilvård men även trevlig fika när det lilla livets broder med fästmö Annie dök upp. Broder Håkan gjorde ett tappert  försök att förklara hur en stjärnkikare fungerar och det lilla livets barnbarn Rasmus fattade nog allt men jag var i vanlig ordning helt borta.

Eftersom föräldrarna till Tilde och Rasmus är ute och slÃ¥r klackarna i taket vilar ett tungt ansvar pÃ¥ oss gamlingar vid strandkanten, särskilt pÃ¥ kocken förstÃ¥s. Jag fick skippa lördagsfavoriten och istället blev det pannbiff med potatismos. Inte riktigt i klass med biffsteken men ganska nära…

Det talades ett tag om global uppvärmning men det kan inte gälla vår del av jordklotet. Och jag tycker dessutom att det varit tyst om det ganska länge nu. Det snöar dagligen som ni märkt och den fritid jag har går åt till att flytta snömassor. Man måste dock gilla läget speciellt med tanke på att det är mer på gång. I dag var det dags att tömma balkongerna och altantaket på något ton snö och det var hög tid som synes. Nästa vecka åker jag nog på garagetaket igen. Var är våren?

41 dagar kvar till pÃ¥skdoppet. Hmmm…

Vintern har ännu inte släppt sitt grepp som ni märkte när ni vaknade efter nattens vila. På väg till lopplådan tittade jag ut och detta var vad lilla naturen dukade upp. Det börjar bli lite tröttsamt med allt det vita men grymt vackert är det. Och mer lär det komma. Var är våren?

Update fredag morgon:
Efter att ha ägnat en timma åt att skotta sig fram till vägen är det dags för en dusch och sedan snabbt iväg till jobbet. Det börjar bli ont om plats för snömassorna och det ryktas om ytterligare 15-30 cm fram tills söndag, bara så ni vet.  Jisses!

Vintern håller sitt stadiga grepp om oss och denna lördagen styrdes kosan till Braås där det lilla livets stolta fader har sina bopålar. Huvudskälet var att skotta fram huset och när vi anlände hade Sotaren (även känd som det lilla livets broder) redan gjort grovjobbet så det vara bara att stilla glida in med limousinen. Nåja, det var tillräckligt med snö kvar som två kraftkarlar gav sig an med glatt humör och när vi till slut även hade skottat ner 40 cm snö från taket kändes det i armarna. Belöningen blev gott kaffe och fastlagsbulle och det satt fint.

Lördagen den 8 januari för fem år sedan kom damen Gudrun på besök och röjde runt rejält. Som värst var det kring 20-tiden då vindbyar på 33 m/s uppmättes och detta fick jag uppleva utan stöd av det lilla livet som den kvällen satt på SOS Alarm och hade lite annat att tänka på. Strömmen försvann men just då anade jag inte att det skulle dröja 5 dygn innan den åter flödade i ledningarna. Det visade sig att vissa andra hushåll fick uppleva 25 dygns strömlöshet så vi var ändå lyckligt lottade. Mitt starkaste minne är att jag knappt kunde öppna dörren på sydsidan när det var som värst och att de stora föntren på västsidan bågnade oroväckande. Kommer ihåg att jag funderade på hur jag skulle göra när dom gav vika vilket jag var övertygad om att dom skulle göra. Det gick nämligen inte att gå ut om man inte var självmordsbenägen men nu redde det hela ut sig. Jag kan dock fortfarande komma ihåg känslan och vet än idag inte hur jag skulle fixat det.

I Strandhuset var det till en början ganska mysigt med mycket levande ljus, spel och ett glas rött. Hela tiden med ett öra i den batteridrivna radion på jakt efter besked om när strömmen kunde tänkas återvända. Efter ett par strömlösa dagar fanns det dock inte så mycket mys kvar, bara jobb med att hålla huset uppvärmt och fixa lite kaffe i morgonmörkret på Trangiaköket. Här får ni lite data om stormen som stadsborna knappt märkte av:

• 400 000 hushÃ¥ll blev strömlösa.
• 2 000 mil elledning skadades.
• 200 000 teleabonnenter blev utan telefon.
• 75 miljoner skogskubikmeter skog föll (250 miljoner träd, värsta trädfällningen pÃ¥ 100 Ã¥r).
• Medelvind 10 – 29 m/s, Byvind 42 m/s
• >10 000 samtal fick SOS ta emot de första 24 timmarna.

Nästan exakt på dagen två år senare hälsade stormen Per på men det var bara en nysning jämfört med Gudrun. Och idag är elledningarna nedgrävda runt omkring oss så det kom i alla fall något gott ut av damen Gudruns besök.

Väderfolket har just aviserat busväder i helgen men det känns inte riktigt så denna vackra höstkväll. Och eftersom det är fredag, som om det skulle spela någon roll, käkas det lite gott och ni kan här se kökschefen flambera en oxfilé rejält inbakad i whisky.

Det lilla livet förbarmade sig också denna dag över årets äppelskörd, alla tre, och fixade till en ljuvlig dessert. Satt som en smäck med lite vaniljsås. I övrigt inväntas en offert på installation av lite bergvärme. Kunde ju vara praktiskt om det kom på plats innan vintern slår till och det äventyret lär ni kunna följa på denna berömda blogg.

Detta verkar arta sig till en fin septemberdag. Det lilla livet har jobbat natt så jag fick njuta av detta själv medan morgonkaffet slank ner och det var inga större problem.

Känns som lite trädgårdsarbete står på agendan idag. Gäller att passa på eftersom det bara är tio dagar kvar till höstdagjämningen, d.v.s. då dag och natt är lika långa. Sen går det bara utför ända fram till den 21 december när dagen är som allra kortast (vintersolståndet, men det visste ni ju).

Sommaren får nog betraktas som historia men kvällar som denna lever hoppet kvar. Här ser ni två scener tagna med knappt en timmas mellanrum och som utspelar sig denna ljuvliga septemberkväll medan vi knaprar på en kvällsmåltid på altanen. Mäktigt är nog det ord som bäst passar in.

Undrar lite hur många solnedgångar som plåtats vid denna strandkant under åren. Dessa fantastiska avslutningar på dagen är ju dock alla olika men ändå är alla lika bedårande.

Under tiden vi väntar på högsommardagarna stiger vattnet så sakteliga i vår lilla sjö. Vi har varit med om det tidigare så det är ingen panik och ett huvudhopp från bryggan är nog snart möjligt. Skulle gissa att det är dryga halvmetern över normalt vattenstånd och det förvånar inte ett dugg. Någonstans ska ju allt vatten som öser ner ta vägen. Stranden är puts väck och den lilla lampan ni skymtar står under normala förhållande på land. Nåja, lagren är välfyllda och nu fokuserar vi på kvällens flamberade oxfilé. Mums!

Semestervädret lämnar en del övrigt att önska men att kalla det en katastrof är nog att ta i. Men visst börjar man tröttna på vatten och muller från skyarna och ser fram emot soliga, varma och klara dagar. Måtte dom komma snart!

Men under tiden finns det höjdpunkter och en vacker morgon som idag inleddes med ett hyfsat tidigt morgondopp och följdes sedan av frukost i österläge tillsammans med lokaltidningen. En klassiker vid strandkanten.

Vad händer i semestertider?

Med tanke på att klimatförändringarna verkar visar sig innebära stora regnmängder i stället för massor av varma goa soldagar så blir ju strandlivet kraftigt begränsat. Men bigarråerna trivs som synes och själv tog vi oss en liten tripp till det stora varuhuset i Älmhult för inköp av en hel massa grejor vi inte visste vi behövde. På vägen hem tittade vi in i Rydet hittade vi gubben som verkar veta en hel del om livet.

Här får ni några fler säkra vårtecken från strandkanten.

En sädesärla och en magnoliaknopp som är sprickfärdig av glädje bjuder vi på denna gången. Och enligt våra kära väderexperter skall den kommande helgen bjuda på varma dagar. Det tror jag vi kan klara.