Trädgård

I fjol petade vi ner ett bigarrÃ¥träd pÃ¥ ägorna, tänkte det kunde vara mysigt med lite vackra bär. Det lilla trädet är fortfarande en baby men det verkar som det kommer bli mÃ¥nga bär redan i Ã¥r. Tyvärr har vi slarvat bort namnet men vi skall nog överleva ändÃ¥. Denna vackra sommarmorgon hittade vi som ni ser ett klarrött litet bär i lövverket – en riktig skönhet.

Hustruns syster passade också på att plåta trädets husse efter ett precis avklarat morgondopp. Vi är nog alla överens om att det lilla bäret lätt vinner skönhetstävlingen.

Efter att ha återvänt från sjukbädden och stapplat ut i trädgården kunde jag inte undgå impas av den praktfulla buskmagnolian vi fick i inflyttningspresent år 2000. Den var då en liten babybuske men närmar sig nu tre meter i höjd och nästan lika mycket på bredden. Mer exakt namn lär vara Magnolia sieboldii och den är just nu full av maffiga blommor lite halvt gömda inne i lövverket. Trädgården i övrigt är nu fylld av säsongens nyinköp och sommaren kan bara få ösa på. Det lilla livet verkar ha lite dålig koll på hur mycket kosing som spenderats på blommor och blad och jag är inte säker på att jag vill veta. Men grant är det och väl värt sekinerna.

Denna vilodag innehöll inte mycket vila, i stället tillverkades en spaljé som en liten avskiljare in till våra trevliga grannar. Kan vara skönt för dom att inte behöva kolla in den komplett galne påskbadaren och hans bravader i tid och otid.

När projektet är färdigt kommer den att vara målad i brun/svart lasur och fylld av vildvin enligt det lilla livet. Och då blir det säkert så.

Dagen efter frälsarens flygfärd vankas det normalt en klämdag och så även i år. Något strålande väder har inte bjudits denna dag, däremot blev virket till spaljen vid strandkanten hemforslat.

Medan den hårt arbetande mannen knegade på i London införskaffade det lilla livet en hel del blomster som skulle petas ner både här och där. Eftersom nämnda dam är begåvad med gröna fingrar vet man på förhand att det blir bra och detta året var inget undantag som ev. framgår ovan. Blomlådor och mystiska krukor blev uppfräschade och själv var jag i högsta grad delaktig, jag fick ju bära allt på plats. Den uppmärksamme tittaren kanske känner igen den flygfärdiga maskrosen, det är inte den enda kan jag meddela. Mot denna växt pågår ett ständigt krig, ett krig som tyvärr inte kan vinnas. Men vi tar gärna emot tips.

Företagsmästerskapet i golf? Den frågan hörde jag inte. Någon som vill köpa golfklubbor billigt?

Vid den här tiden på året ser det lilla livet till att kosan styrs ut till Klockaregården i Ör för att botanisera bland blomster och blad och i vanlig ordning fylldes bilen till bredden.

Ett av kapen kan ni beskåda här och det uttalbara namnet är Katsura medan det helt obegripliga är Cercidiphyllum japonicum fk Göteborg E. Vad Göteborg har med denna japanska växt att göra kan man ju undra. Den ser inte mycket ut för världen just nu men vi räknar med att den ska bli åtminstone fyra meter med små rödlila blommor på våren och med en vacker höstfärg. Katsuran lär dofta som nybakade bullar på hösten. Det skall jag kolla upp, lita på det.

Järnhästen fick idag känna gräs under fötterna för första gången denna säsongen vilket är ett rejält försommartecken. Fast det är väl egentligen dags att hälsa sommaren välkommen.

Badtermometern visar 18 grader, svalkar ju inte ens.

En av björkarna vid strandkanten, som är lite tidigare än dom övriga, visar nu glatt upp sina musöron. Det känns som det är tidigt för växtzon 3 som jag har för mig vi tillhör. Icke desto mindre finns dom redan där och det finns ett gammalt talesätt som säger att det då är dags att beskära rosorna. Vi får väl se om det lilla livet plockar fram sekatören, själv törs jag inte.

Här får ni några fler säkra vårtecken från strandkanten.

En sädesärla och en magnoliaknopp som är sprickfärdig av glädje bjuder vi på denna gången. Och enligt våra kära väderexperter skall den kommande helgen bjuda på varma dagar. Det tror jag vi kan klara.

Det lilla livets son har haft det goda omdömet att gifta in sig i en släkt som vet hur hammare och spik skall hanteras. Inte nog med att det äkta paret själv haft stor glädje av detta när deras hus totalrenoverats, det har lyckligtvis även stänkt pÃ¥ oss. Hustrun nämnde vid ett tillfälle att en blompÃ¥le (eller vad det kallas) hemma hos svärfadern var jättefin – och helt plötsligt hade vi en likadan. I dag sattes den pÃ¥ plats och nu dinglar Ã¥rets första blommor i den.

Och till vintern lär småpipparna säkert uppskatta alla godsaker som kommer att locka förföriskt.

Tusen tack Birger!!!

Nej, inte det lilla livet och jag alltsÃ¥, vi har ett betydligt längre förflutet. Istället är det vÃ¥rt kära strandhus som vi polat ihop med i nio lyckliga Ã¥r. Just denna dag Ã¥r 2000 flyttade vi bopÃ¥larna hit och det har vi inte Ã¥ngrat en minut. Möjligen skulle vÃ¥r första dejt med trädgÃ¥rden kunna betraktas som lite trevande…

Två nyinflyttade och entusiastiska ägare av en gräsmatta, som vid en närmare titt visade sig inte bara bestå av fint gräs, tog ett blixtsnabbt beslut att här ska det rivas mossa. Grabben dök glatt upp med sin nyinköpta superåkklippare som även fixade mossiga gräsmattor. Och som den kunde riva mossa. Räfsa, räfsa, räfsa var sen det enda som gällde när maskinen farit fram och lämnat endast några få grässtrå kvar. Och med tanke på att det gällde en yta på drygt tvåtusen kvadrat kan ni kanske gissa volymerna. Svarta plastsäckar av allra största modell fylldes och packades hårt, den ena efter den andra, och när allt var klart en evighet senare räknades det ihop över fyrtio säckar. Fyrtio säckar, vet ni hur mycket det är? Det är nämligen exakt vad som ryms i ett av Statoils största släp om man stuvar noga och utnyttjar hela utrymmet. Vår dåvarande granne Ebert tittade till oss då och då och var helt övertygad om att dom nya Tävelsåsborna var totalt galna. Riva mossa??? Vi förstod efter ett tag han vad han menade men då var det försent.

Men historien tar inte slut där. Soptippserfarenhet var en bristvara på den tiden så därför tuffade hela ekipaget in mot tippen en lördag efter lunch bara för att mötas av skyltar som meddelade att tippen var stängd. Tack så j-vla mycket. Hem igen, lasta av alla fyrtio säckarna och ännu en biltur för att återlämna det hyrda släpet. Nästkommande vecka blev det till att stuva in säckarna igen i ett annat lånat släp och halleluja, denna gången var grindarna öppna på tippen. Om jag kommer ihåg rätt tog det ett par timmar att tömma fyrtio säckar packad mossa och under den tiden passerade mängder av normalkunder revy, alla med en medlidsam blick och en liten nick i samförstånd. Som tur var hade jag fixat en utgång ur den gigantiska mosshögen som omgav mig annars hade jag nog varit kvar där än, väl gömd och endast synlig för passerande satelliter.

Sensmoral: Låt mossan vara kvar, den är vackert grön och mjuk att gå på 

SÃ¥ var till slut alla klockor justerade att visa normaltid, Ã¥tminstone inbillar jag mig att jag hittat alla. Vi pratar om köksklockor, armbandsur, mobiler, kameror och … ja, ni vet

Gårdagen var för övrigt en fin höstdag om det nu finns sådana. Höstfärgerna är ljuvliga och man hittar små korn lite här och där om man letar. Bilderna visar några tappra blad från en blodlönn och en ginnalalönn. Frånsett färgprakten finns det dock inte så mycket positivt med denna murriga årstiden om ni frågar mig.

När det börjar se ut sÃ¥ här pÃ¥ ägorna vet man att det inte bara är höst och hÃ¥rt arbete utan ocksÃ¥ dags att Ã¥tergÃ¥ till normaltid. Den stora frÃ¥gan om det skall vridas fram eller tillbaka fixar sig om man som jag lallar omkring för sig själv och mumlar ”Fram med utemöblerna pÃ¥ vÃ¥ren och tillbaka pÃ¥ hösten”. Samma med klockan, alltsÃ¥ drar vi tillbaka dinkan en timma i natt.

SÃ¥ nu börjar väl mörkret lägga sig när man knallar iväg pÃ¥ lunch. Tuffa tider stundar…

När vi flyttade hit till strandkanten kunde den totala äppelskörden räknas i lÃ¥dor. Men det var innan den store ”experten” fick tag i sekatören och började ansa träden som det stod i nÃ¥gon tidning att man skulle göra. För att göra en lÃ¥ng historia kort sÃ¥ är det fantastisk växtkraft i träden men det kallas visst vattenskott det som gör att dom hÃ¥ller sig gröna Ã¥r efter Ã¥r. Ã…rets skörd räknas lätt ihop pÃ¥ fingrarna, om man använder bÃ¥da händerna, men nästa Ã¥r sÃ¥ jäklar…

Men varför klaga när hustrun med hjälp av några överlevande frukter lyckades svänga ihop en mumsig äppelkaka. Det känns liksom lite exklusivare när man vet att hälften av årets skörd ryms i en och samma form och just nu lagt sig till ro i magen tillsammans med lite vaniljsås.

Nu rullar vi in i oktober med full fart och hoppet om soliga och rejält varma dagar är ett minne blott. Vi kapitulerade idag, vilket innebär att utemöblerna åkte in, och som synes gapar det tomt på plattan där alla härliga sommardrinkar serverats. Nåja, pensionärskuvösen är ju fortfarande intakt så det återstår en hel del av säsongen, fast nu under tak och med dubbla infravärmare!

På tal om det, tror det är dags för en liten rackare

Sommaren fÃ¥r vi nog tyvärr vinka av men trädgÃ¥rden ger inte upp i första taget. Magnolian blommar för andra gÃ¥ngen och en Kalla njuter för fullt av det fuktiga augustivädret. Kul för dom…

Klippa gräs i den svenska sommaren kan vara ett vågspel. Man börjar i torr lättklippt matta och  får avbryta för en pilsner i skyfallet (det kan man ju stå ut med) men när solen åter skiner och den sista våta skvätten klippts ser klippisen ut som ovan. Typiskt pilsnerjobb i garaget! Nåja, undersidan kanske inte var helt spegelblank från början men vått gräs är ett gissel. Jag överlevde dock och njuter nu frukterna av ett kvällsdopp.

Update ungefär en timma senare:
Jag vill ju inte ha på mitt samvete att ni ligger sömnlösa och funderar på vad stollen sitter och stirrar på utan delar därför gärna med mig vad jag skymtar när jag kisar ut i natten. Häpp!

Inget kul när det regnar men det går åtminstone att använda det till något nyttigt och i vårt fall innebär det att ge trädgården lite käk. Nästan sextio kilo gödning går det åt för att gräsmattan och oräkneliga träd, buskar och planteringar skall bli nöjda och mätta. Hoppas grönskan har vett att njuta av måltiden för det är den enda som erbjuds i år.

Vid denna tiden på året är rosorna i högform. Jag har visserligen visat upp några fina exemplar tidigare år men även årets skörd artar sig bra och jag vill ju inte ni skall ligga sömnlösa och undra hur det går.

Så här ser ni nu våra Sympathie i full blom och inte verkar dom vantrivas på sin plats intill garageväggen,

Från och med i dag råder det bevattningsförbud med vattenspridare i hela Växjö kommun. Det är dock tillåtet att springa omkring som en liten iller med sin pyttelilla vattenkanna och skvätta bland träd och buskar.

Nu har det väl knappast undgått någon att vi har tillgång till sjövatten och då är det bara att köra på som vanligt. Vän av ordning undrar naturligtvis om detta verkligen är tillåtet och då kan jag meddela att så är fallet (annars hade jag nog aldrig vågat skriva det här inlägget).

Enligt Jordbruksverkets hemsida krävs inga tillstånd för att vattna den egna villaträdgården med sjövatten då det anses som husbehovsvatten. Skulle äventyret utökas till en grannsamverkan kommer dock saken i ett annat läge.