Resor

Efter tvÃ¥ aktiva dagar i huvudstaden drog vi mot Dalarna och Dalhalla för att kolla in Rhapsody in Rock – Back on Track. Vi inkvarterade oss den 16:e pÃ¥ GärdebygÃ¥rden i Rättvik ett stenkast frÃ¥n Siljans strand – inte samma lyx som i Stockholm men med en hög mysfaktor. Efter en tvÃ¥rätters pÃ¥ hotellet var det dags för resans huvudattraktion, kalkbrottet i Dalhalla.

Det 55 meter djupa kalkbrottet rymmer ca 4000 åskådare och var betydligt häftigare än vi vad vi hade föreställt oss. En lång nedförsbacke och massor av trappor ledde oss så småningom ner till den häftiga arenan och det smaragdgröna vattnet. Klockan åtta drog showen igång och när dom första bastonerna träffade bröstet vi undra om man skulle överleva tillställningen. Men det gjorde vi förstås och det var fullt ös hela tiden. Robert Wells hade plockat ihop ett kanongäng och förutom en orkester av högsta klass fick vi se Jill Johnsson, LaGaylia, Jakob Samuel, Gino Vanelli, John Lord, Albert Lee, kören The Vocalettes och ett gäng duktiga dansare. Magnifik avslutning som bjöd på eld i vattnet och häftiga fyrverkerier.

Den finkulturella biten tog vi hand om sista dagen då hemresan gick via Nusnäs och deras Dalahästar samt Mora med sitt Vasalopps- och Zornmuseum. I sanning en riktigt trevlig roadtripp med två systrar som var på sitt soligaste humör och behandlade chaffisen och reseledaren med mjuk och varsam hand.

Efter moget övervägande lämnade vi tomten för att tillsammans med det lilla livets kulturella syster Ã¥ka till Dalhalla via Stockholm. Ni kan tänka er vilket djärvt äventyr jag gav mig in pÃ¥ när jag gav mig ut pÃ¥ vägarna med tvÃ¥ ystra systrar men jag fick det goda rÃ¥det att ”gör som dom säger sÃ¥ blir det bra”. Och det funkade, vi hade nÃ¥gra fantastiska dagar bÃ¥de i Stockholm och i Dalarna och inte en endaste gÃ¥ng fick jag pÃ¥ tafsen av systrarna som bÃ¥da lyste ikapp med solen.

Resans två första soliga dagar spenderades i huvudstaden där dom flesta stegen trampades i Gamla Stan och i alla små shoppar på Västerlånggatan och tillhörande små gränder. Irländska stället The Liffey fick bjuda på första kvällens middag medan Capri på Nybrogatan fick den stora äran äran dag två. Det stora huvudmålet den ljusa delen av dag två blev Fjäderholmarna och efter en skön båttur intogs lunch i Röda Villan. Och den fina ön bjöd också på förfriskningar

Utcheckning från Sergel Plaza dag tre för vidare förd mot Dalhalla men det är en annan historia. Stay tuned!

Vi lämnar ju inte strandkanten i första taget men vi tog ett djupt andetag och gav oss iväg till Sundets Pärla ett par dagar. Dels för att insupa havsluften men den största anledningen var att spana in goa Eva Rydberg med polare på Fredriksdalsteatern. Men innan spektaklet drog igång blev det naturligtvis en anständig lunch, denna gången ombord på Tycho Brahe som tuffade fram och tillbaka med oss över sundet (hamnbilden är från Helsingör) tills vi var mätta och belåtna. Och eftersom bilen lämnats hemma (det blev tåg till hustruns stora förtjusning) fanns det förstås inga större begränsningar och vi kunde njuta fullt ut av både lunchen och våra besök på Hamnkrogen

Ovan ser ni en bild av Hotell Kärnan (den blå kåken) där vi vilade våra söta huvuden och som vi varmt kan rekommendera. Det ligger mitt emot Knutpunkten med bra priser, trevlig personal och ljuvliga sängar. Ni ser också en bild av det pampiga Rådhuset och publikum strax innan Lorden från Gränden drog igång på friluftsteatern där Eva som alltid var en pärla. Denna gången hade hon Claes Malmberg vid sin sida och det blir ju alltid bra. Kaffekorg kunde inhandlas vid entrén så idyllen var total.

I skrivande stund görs det inte mÃ¥nga knop eftersom en biffstek med lök ackompanjerad av en Landsort Lager glidit ner. Ibland är det faktiskt väldigt lätt att leva…

Lite hastigt blev det en jobbtripp till London och efter att ha spenderat mesta delen av söndagen åt att förflytta sig har den lilla kroppen nu hamnat på ett hotell i örikets huvudstad. Är alldeles nyss inkommen efter att ha intagit kvällsmat på en närliggande pub och hotellslafen väntar på den galne påskbadaren. Räknar med att vara åter i den gröna hemstaden grymt sent på tisdag kväll och sedan väntar ett företagsmästerskap i golf på onsdag eftermiddag. Det kan faktiskt sluta hur som helst med tanke på att golfklubborna inte lämnat sin vinterförvaring än. Så steg ett får bli att leta upp dom och steg två får nog bli en eller annan bön till högre makter.

Men jag är övertygad om att det där med träning är kraftigt överskattat…

Nostalgiprojektet har uppnått en viktig milstolpe! Samtliga diabilder är nu scannade, det blev totalt 1481 st, och dom två sista bilderna ser ni här. Bilden till vänster är en Rolls-Royce Phantom från 1925 och den andra fina skapelsen är en Daimler T.L.30 Bottle från 1921. Någon lustigkurre kanske tror att det är några ekipage som jag tuffat omkring i men tyvärr är det inte så. I själva verket står dom på ett motormuseum i Beaulieu i södra England, eller rättare sagt gjorde det 1979 när jag var i Bournemouth ett par veckor för en intensivkurs i engelska.

Nu återstår bara ett och annat negativ sedan skall scannern få sig en välförtjänt vila.

Här har vi ytterligare en bild som direkt borde förpassas till det runda arkivet fast då går ju en viktig länk i historien förlorad. Året är 1979 och jag hade en ganska lång sejour i England å jobbets vägnar. På bilden är jag förberedd för en helkväll med grabbarna uti Londons hektiska nöjesliv. Långhårig, buske under näsan och hela bringan otäckt. Ja jisses, någon självkritik existerade tydligen inte på den tiden och att alla andra såg likadana ut gör inte saken bättre. Bara guldkedjan som saknas.

Drar mig till minnes en gång när familjen hämtade upp mig på flygplatsen. Barnen ryggade tillbaka och undrade vem jag var. Det kan mycket väl ha varit efter denna trippen. Högst troligt faktiskt.

Jag har ju tidigare skrivit några små rader om det lilla livets och mitt besök i London.

I första hand åkte vi för att kolla in Mamma Mia! men även shopping, sightseeing och pubbesök stod på programmet. Några väl utvalda bilder från Londontrippen finns till beskådande på siten om ni kollar noga under resemenyn. Tillhör ni däremot den bekväma typen så klickar ni HÄR.

Nu sjunger Londontrippen på sista versen. I morgon bitti styr vi kosan mot hemlandet, skönt att komma hem men att roa sig några dagar till och se Mamma Mia! en gång till hade vi lätt klarat.

Med hjälp av en sightseeingbuss har vi lyckats beta av de vanligaste sevärdheterna så nu vet det lilla livet vad Buckingham Palace och en korrekt vaktavlösning innebär. Inte heller har hon missat London Eye, Tower of London, Big Ben och en massa andra godsaker som t.ex. en båttripp på Themsen. Det lilla livets shopping får betraktas som helt lyckad, kanske inte så märkligt med tanke på att hotellet ligger vid Trafalgar Square. I gengäld har hon, utan att klaga det allra minsta, fått stå ut med ett och annat trevligt pubbesök

Nu skall jag äntligen få iväg kära hustrun till London. Hon har ju så länge kämpat emot men när en jämn, väldigt jämn, födelsedag nu närmar sig så är hon helt plötsligt mottaglig för att fly fältet. Det blir således en långhelg i den stooora staden med en härlig musikal som paradnummer. Mamma Mia! på Prince of Wales Theatre ser vi ju båda fram emot och att lyssna på drygt 20 låtar av ABBA i den nästan tre timmar långa föreställningen känns inte som något större offer. Och jag har inte tänkt att det skall gå någon nöd på oss när det kommer till mat, dryck och boende heller. Som om inte detta skulle räcka så blir det till att ta direkttåget mellan Växjö och Kastrup, jag skulle inte bli ett dugg förvånad om den här tågtokiga damen anser det vara den här resans absoluta höjdpunkt

I vilket fall som helst, härmed är ni meddelade att det inte är någon idé att banka på dörren när högtidsdagen infinner sig för det lilla livet. Vem vet, kanske hon just då kollar in Queen Bettan.

Tillbaks vid strandkanten igen efter en häftig Kick Off i BÃ¥stad. Den stora höjdpunkten var en havstur med en R.I.B. som varade i nästan tre timmar. Häftigt, riktigt rejält häftigt. Vi drog ut med tre bÃ¥tar som passerade Hovs Hallar pÃ¥ väg ut till Hallands Väderö där vi lade oss sida vid sida och blev serverade fika i ett kanonfint väder. PÃ¥ denna platsen kunde vi ocksÃ¥ beskÃ¥da ett gäng sälar som lÃ¥g och slöade och verkade mÃ¥ minst lika bra som vi gjorde. Efter fikapausen styrdes kosan ner mot Kullaberg och vi kunde frÃ¥n sjösidan beskÃ¥da pinnhögen som Lars Vilks kallar ”Nimis & Arx”. När man ser ”konstverket” undrar man om nämnde Vilks har alla hästarna hemma. PÃ¥ hemvägen var vi inne och tog ett varv i Torekovs hamn för att till slut stila med med nÃ¥gra coola svängar utanför hamnen i BÃ¥stad. En riktig kanonupplevelse!

Båtarna väger ca 4 ton, har två motorer på tillsammans 600 hästar, drar iväg i över 40 knop och tar 12 passagerare. Får ni chansen så skall ni defintivt testa detta, det är bara hur häftigt och korrekt som helst. Kollegorna på bilden ovan njuter i fulla drag, det kan jag lova er.

Precis hemkommen frÃ¥n en snabbvisit till Irland, närmare bestämt Dublin. Det har helt klart sina fördelar att jobba pÃ¥ ett företag där kunderna finns utomlands. Och av en händelse (!) rÃ¥kade kollegorna och jag bo i Temple Bar, nöjesdistriktet i Dublin med massor av restauranger, pubar, affärer och hotell. De tvÃ¥ kvällar vi var där fick vi en glimt av de flesta turistfällorna och bilden ovan visar en briljant pub med samma namn som distriktet. Där tryckte vi i oss ett par Guinness samtidigt som de irländska folkvisorna flödade. Härlig stämning. Ett besök i Guinness Storehouse hann vi ocksÃ¥ klämma in och den visningen avslutades med en complimentary pint Guinness i den runda inglasade Gravity Bar pÃ¥ sjunde vÃ¥ningen. Hela Dublin kunde överblickas frÃ¥n detta etablissemang – mycket mäktigt!

Sista kvällen intogs en riktigt god irländsk middag pÃ¥ Porterhouse med sina oräkneliga ölsorter och där lyckades en av kollegorna fÃ¥ bassning av den ljuvliga servitrisen för att han lämnade nÃ¥gra pommes kvar pÃ¥ fatet. ”And you call yourself a man…” blev kommentaren. En klassiker som inte kommer att glömmas i första taget även om kollegan gärna önskar att sÃ¥ vore fallet.

Den 21/7 övertog Burj Dubai titeln som världens högsta byggnad. Då var höjden 512 m, att jämföra med 101:ans 508 meter. I skrivande stund har man nått 536 m (146 vån) och målet är att 2008 sluta kring 800 m. Grymt imponerande!

Men 101:an var åtminstone högst när jag var där (klen tröst).

Så har jag då äntligen botaniserat färdigt bland allt bildmaterialet från Taipeitrippen. Kunde blivit betydligt mer om inte jobbet pockat på uppmärksamhet. Det finns i alla fall numera en avdelning med bilder och småtexter upplagda på siten i Galleriet.

Det är en salig blandning och man skulle ju kunna tro att den mesta tiden spenderades i baren. Men det är inte helt sant, bara lite.

Have fun!

Klockan fyra torsdag eftermiddag lokal tid påbörjades hemresan från Taipei. Med blandade känslor eftersom tiden i Taipei varit fin och som jag inte vill ha ogjord. En mycket gästvänlig kund, en mycket trevlig befolkning och en härlig stad. Skall erkännas att entusiasmen inte var helt på topp inför sessionen i Asien men den känslan försvann snabbt. Tyvärr var tiden för sociala aktiviteter begränsad men jag tror några av de mest kända turistmålen avverkades och att hitta i stan gick riktigt bra på slutet. Fick ju även några polare, den lille grabben som ville prata engelska och naturligtvis barmannen Sam som snabbt lärde sig vad männen från norr behövde.

26 timmar senare klev jag ur taxin vid strandkanten och blev snabbt varse svenska priser igen. Fick pröjsa en summa som motsvarande vad som lagts ut taxi på under en vecka i Taipei och dÃ¥ Ã¥ktes det taxi i nya fräscha bilar i stort sett jämt. En annan kontrast var tystnaden och den friska luften. Att det lÃ¥ter lite i en storstad är väl naturligt men i Taipei är inte luften hälsosam, skotergalningarnas munskydd var ett bevis pÃ¥ det. Men varmt och gott var det, 25 – 30 grader.

Kroppen har nu börjat rätta in sig i ledet. Tyckte jag kände mig oförskämt fräsch igÃ¥r tills nÃ¥got vid niotiden klubbade till mig. 10 timmars sömn gör att jag nu tror mig vara OK, med andra ord dags för en GT. Undrar om hustrun fixar det, tror hon tyckte det var skönt fÃ¥ hem mig…

Några kollegor är kvar en vecka till för att avsluta uppdraget. Hörde att dom jobbade till tre i fredags natt. Märkligt, så fort man lämnat tar allt längre tid. Två av gubbsen bloggar och vill ni se hur dom har det skall ni titta in på Barkman Online och Inner Rage, väl värt besväret.

Och därmed tillhör äventyret i Taipei gårdagens nyheter. Kanske blir det en repris vad det lider.

Så var det dags att säga adjö till Taipei och kollegerna som stannar ett tag till. Sista natten med gänget inkluderade också kunden som bjöd på en överdådig middag, tio personer vid bordet men mat för tjugo, allt precis som vanligt. Ikväll äntras flighten som tar mig till Cph via Bangkok. Om vi inte trillar ner någonstans borde jag vara hemma i Växjö vid lunch på fredag, drygt 20 timmar senare. Puhhh!

En sista liten GT blev det förstås på Zorros, något annat var ju inte att vänta. De glada pojkarna ni ser här intill när vi tar den sista drinken är nyanlände Niklas till vänster och därefter Mattias och Dennis. Och så lilla jag förstås. Banditen Dennis har döpt mig till Sparven, antydande att jag äter små portioner. Men jag dricker mer GT än grabben, det kan ni vara säkra på. En dubbel Bombay med Tonic och is, helt oslagbart!!!

Detta är det sista blogginlägget från Taipei. Dock förväntar jag mig att Niklas och Dennis fyller sina bloggar den tiden dom är kvar i denna underbara stad. Hej då Taipei!

Det börjar bli dags att förbereda hemresan. En natt återstår och trots att det inte gått någon nöd på någon av oss skall det bli skönt att komma hem till strandkanten. Jag lämnar dock kvar några kollegor som stannar drygt en vecka till och knyter ihop säcken. Skall bli intressant att packa väskan, har en känsla av att smutstvätt tar mer plats än ren. Tvingas kanske lämna bronsdraken kvar, tror inte Kerstin skulle ha något att invända i så fall.

Middag med kunden ikväll och några GT på Zorros är förstås ett måste.

Mellan museum och Shihlin Night Market igår blev det naturligtvis en liten sittning på Zorros Bar. Bartendern meddelade stolt att det fanns en liten parvel som pratade engelska och undrade om jag kunde prata med honom. Det var ju inga problem, efter några Gin & Tonic pratar jag med vem som helst. Och visst kunde han prata, i själva verket mycket bättre än de flesta Taipeibor och han var hur gullig som helst. Ja, ni ser själv.

Han var där med sin familj som i likhet med alla andra familjer var ute och åt. Det var nämligen Mors Dag och det är riktigt stort i Taipei och i Taiwan. Hela familjen, mor- och farföräldrar, föräldrar och syskon anslöt och log, fotade och pratade konstant. Underbart vänliga och goa, dock var det bara grabben som kunde engelska! Ja, då har man en polare i Taipei också. Coolt!

Bartendern är ledig denna veckan. Katastrof!!!

Alla som känner mig vet ju att jag inte är någon kulturknutte. Dock, att inte besöka National Palace Museum när man är i Taipei för första gången måste betraktas som ett helgerån. Fick med mig Mattias, som jag tror har lite bättre koll än vad jag har (fast jag är inte säker, han fick vara med på bild i alla fall), och även detta evenemang var ganska mäktigt. På grund av lite svaga kulturella kunskaper, obefintliga skulle väl elaka kamrater säga, kunde jag inte njuta fullt ut men det fanns mycket fint att titta på. Bittan, Kerstins lilla syster som är en kulturellt högtstående liten donna, hade gillat detta fullt ut. Ett besök är ett måste i alla fall och om inget annat kan jag ju stoltsera med att ha varit där. Och några dynastier kände jag faktiskt till!

I övrigt har det varit en behaglig söndag. Frukost på sängen, morgontidningen och en sen dusch följt en lång promenad där jag tyvärr inte hittade det jag letade efter. Skall göra ett nytt försök. Lite småsvettig när man kom tillbaka till hotellet och eftersom det är svalt och skönt på vårt stamlokus Zorros blev det en liten sittning där. Klockan var ju i alla fall över tolv!

Om vi kan skaka liv i Dennis är det inte omöjligt det blir ett besök pÃ¥ en nattmarknad följt av en trevlig middag i kväll. Därefter lär det bli tunt med turistrapporterna. De Ã¥terstÃ¥ende fyra dagarna i mitt fall kommer att präglas av mycket jobb. Fast Niklas är ju förstÃ¥s pÃ¥ väg hit…

Efter allt tjat om världens högsta byggnad, här är den – Taipei 101. Var tvungen att besöka den dagtid, blir nog en kvällstripp ocksÃ¥, för att verkligen suga i mig det mäktiga. Och mäktigt är det! KÃ¥ken är 508 meter hög och har 101 vÃ¥ningar över jord (dom har gömt 5 under jord) och hissen, världens snabbaste naturligtvis, tog mig till 89:e vÃ¥ningen pÃ¥ 35 sekunder. Ungefär samma tid det brukar ta för fyra vÃ¥ningar pÃ¥ Honnörsgatan!

Byggnaden hålls upp av 380 betongpelare som dom petat ner 30 meter i marken. För att stå emot när det friskar på hänger det en liten kula på 660 ton och dinglar på 89:e våningen.

Nog om detta. Nu drar alla tre snart ut pÃ¥ en guidad tur kallad ”Taipei Night Tour”. Är faktiskt inte sÃ¥ syndigt som det lÃ¥ter.

Update (strax innan midnatt):

Gänget är back. Nu har vi käkat mongoliskt krubb på Tang Kung Bar-B-Q, mycket gott! Dock, fixar magen detta så har vi inga problem dom närmaste tio åren. Hade svenska myndigheter trippat omkring i det köket är jag helt säker på att ägarna fått handfängsel allihop. Nu är ju vi tuffa och hungriga pojkar så vi bryr oss inte om sådana detaljer utan stoppar i oss godsakerna.

Vi har också besökt Lung-Shan Temple från 1738 där många av Taiwans skolungdomar tände stickor och bad guden om bättre betyg. Tror han hette Budda, väldigt lik mig var han i alla fall. Ett besök på Snake Alley Night Market efter det, lyckades tyvärr inte undvika en drake i brons (var ska vi ha den Kerstin?) och det hela rundades av med ett nattbesök i Taipei 101. Två gånger samma dag i den byggnaden, undrar om jag inte innehar besöksrekordet på företaget.

Okej dÃ¥, visst blev det en liten titt in pÃ¥ Zorro, what else? Dom skulle ju bli ledsna annars. En rätt skön känsla när man rundar hörnan och bartendern ler igenkännande och yttrar de magiska orden: ”A double Gin & Tonic as usual, Sir?”
Life is great!

När man befinner sig i Asien kostar det en slant att ringa hem. Dock inte med Skype, 16 öre per minut till fast telefon och helt superb ljudkvalité. Samtal från fast telefon hemifrån till datorn i Asien är ett lokalsamtal.