Jobbet

Sommarfest pÃ¥ hjul – vilken fantastisk idé av den utsedda festkommittén. I veckan gjorde avdelningsgänget cykelvägarna i Växjötrakten osäkra när det kryssades fram i jakt pÃ¥ kända och okända anhalter där det vankades dryck och fantastisk mat. LÃ¥t mig bjuda pÃ¥ nÃ¥gra bilder frÃ¥n vÃ¥rt cykelpartaj och samtidigt visa kollegerna i bild. Ett riktigt skönt gäng!!!

Det lilla livet var tidigare i veckan värdinna för en liten sommarfest med kollegorna från SVR. Femton glada syrror minglade, åt och delade ut presenter i det ljuvliga vädret. Med all denna medicinska kompetens på plats hade en liten åkomma suttit fint

Vi hade som bekant ett litet strandpartaj i veckan och då förärades jag en värdgåva (vilken bra tradition) och det glada gänget hade filurat ut en pryl helt i min smak. En trådlös vattengivare med tillhörande centralenhet!!! Hur häftigt är inte det? Det var nog tur att jag fick den i present för den hade varit svår att smuggla förbi det lilla livet. Nåja, det har precis varit sjösättning (det skålades i  GT i stället för champagne, kändes liksom naturligare) så nu är den på plats och guppar så behagligt vid bryggan medan centralenheten inne i huset snällt visar vad som gäller. Som bonus var det även med en utegivare så nu har jag stenkoll. Dryga 18 grader just nu, ett kvällsdopp skall inte uteslutas. Tack kära kollegor, jag bugar och lyfter på hatten!

Innan semestrarna drar igÃ¥ng pÃ¥ allvar brukar avdelningen pÃ¥ jobbet ha en liten sommarfest som i gÃ¥r gick av stapeln vid strandkanten i härligt sommarväder. Bra timing där! Det var mingel, god mat, förfriskningar och en massa lekar. Och sÃ¥ ett suveränt umgänge förstÃ¥s men det är det ju alltid med dom här kollegorna! Nu kan semestern fÃ¥ börja anytime…

Jag tog mig en tripp till Arboga i fredags för att träffa gamla jobbarkompisar som jag inte sett på över trettio år. Och vilken tripp det var. Vi träffades på Robotmuséet där det hade arrangerats visningar, simulatorflygningar och utfordring. Men framför allt var det en obeskrivlig känsla när varje igenkännande fick mig att känna det som jag var tillbaka i den gamla miljön på ledningscentralerna i bergen någonstans i Sverige tillsammans med dom här glada gossarna. Visst hade vi blivit lite väderbitna, några av oss lite tyngre men det var samma skärpta gossar som såg till att dåtidens avancerade teknik fungerade dygnet runt. Det var en riktig minnenas afton, en oförglömlig upplevelse!

Om två år blir det repris. Count me in!

Dom fotbollstokiga grabbarna pÃ¥ jobbet har naturligtvis ett korplag och denna vackra kväll tog dom sig an ‘Korpen Flyger’ i div 4 pÃ¥ planen vid I11. Lite pressade i början av andra halvlek men det redde dom upp och vann komfortabelt med 4-1.

Snyggt jobbat boys!

Kollegorna på jobbet är riktiga friskisar och ställde naturligtvis upp i det traditionella Växjöloppet. Vi hade representanter i tre klasser och dom genomförde det alla hela med bravur. I lagtävlingen hade vi två lag och här ser ni lag 1 innan start men dom såg faktiskt precis likadana ut efter loppet. Grymt imponerande! Från vänster till höger ses Maria, Veronika, Jessica, Johanna, Pär och sist Peter som jag tror skulla kunna knipa en framskjuten placering i vilket lopp som helst. Folkfesten inramades av ett ljuvligt försommarväder. Om jag var med? Ni måste skoja, jag blev trött bara av att ta bilen dit.

Update: Gänget på bilden kom på 10:e plats av 24 startande. Well done indeed!

Å arbetets vägnar blev det en lättare kvällstjänstgöring i förra veckan på Kök 11. Kunder skulle underhållas och kollegan Lena hade ordnat en matlagningskväll som överraskning för oss alla. Efter några stapplande steg släppte hela gänget loss och kvällen blev riktigt hellyckad med ett slutresultat som var i klass med vad stjärnkrogarna kan prestera.

Vi delades in i tre grupper och efter välförrättat värv blev vi serverade våra anrättningar som inte bara var till full belåtenhet utan även en riktig njutning för ögat. Bilden visar kollegan Lena och undertecknad tillsammans med en av gästerna iklädd sin fina kocksmoking. Här mitt bland kastrullerna fixade vi tre till en mumsig kräftsoppa värd minst en stjärna i Michelinguiden.

Så här såg menyn ut:

• Kräftsoppa med pankofriterade räkor
• Kalvytterfilé med potatisbakelse, grönsaksknyte och en mustig rödvinssÃ¥s
• Varm chokladbakelse med vitchoklad, glass och limesirap

En kul kväll, kan rekommenderas! Recepten hittar ni om ni klickar på rätterna i menyn (pdf).

Årets stora julpyntartävling på jobbet har gått av stapeln och det är ovisst vem som kommer att ta hem den åtråvärda segern. Som bekant fick undertecknad i fjol hjälp av Nina och Lotten med ett fiskedammsprojekt men detta året var jag utlämnad till mig själv och då hände naturligtvis ingenting. Men mina kollegor uppvisade dock förnäma resultat och här ser ni mig hos Maria och Maria och deras förnämliga julkalender. Den ståtliga blinkande julnäsan som låg i min lucka kommer att göra sig bra på julfesten i kväll.

Den tuffa kampen om slutsegern i detta event stÃ¥r mellan lag m&m’s, Nicka & Lilys Godisstuga, Santa’s Jailbaits, Rudolfs Little Deer Devils och slutligen Jehwlafint. Spänningen är olidlig…

BREAKING NEWS!!!
The winning team is Rudolfs Little Deer Devils som fick flest fullpoängare. Här ser ni hela det lyckliga gänget och den graciösa magdansande tomten som förstapriset bestod av. Det var mycket hÃ¥rd strid om förstaplatsen men mycket hÃ¥rt kämpande Nicka & Lilys Godisstuga fick ge sig pÃ¥ mÃ¥llinjen och som god trea kom m&m’s julkalender in.

Grattis till hjortj-vlarna Anna, Johanna, Emma, Julio, Ronnie och Christian som även fÃ¥r äran att förvalta vandringspriset. Men nästa Ã¥r ställer jag nog upp igen, mÃ¥ste kolla med Nina och Lotten…

Här har vi ytterligare en bild som direkt borde förpassas till det runda arkivet fast då går ju en viktig länk i historien förlorad. Året är 1979 och jag hade en ganska lång sejour i England å jobbets vägnar. På bilden är jag förberedd för en helkväll med grabbarna uti Londons hektiska nöjesliv. Långhårig, buske under näsan och hela bringan otäckt. Ja jisses, någon självkritik existerade tydligen inte på den tiden och att alla andra såg likadana ut gör inte saken bättre. Bara guldkedjan som saknas.

Drar mig till minnes en gång när familjen hämtade upp mig på flygplatsen. Barnen ryggade tillbaka och undrade vem jag var. Det kan mycket väl ha varit efter denna trippen. Högst troligt faktiskt.

Så här ser en nybörjarcurlare (heter det så?) ut i juletider. Bossen Henrik, som även är pappa till curlingbilden, hade ordnat med curling för hela avdelningen hos Växjö Curling Club. Det är väl ingen lögn om man säger att vi såg ut som ett gäng bambis på hal is under den första kvarten, i alla fall lilla jag som ibland glömde bort vilket ben man skulle glida med och vilket man sköt ifrån med. Komiska situationer saknades inte men så småningom fick vi viss ordning på benen och en spännande lagtävling kunde genomföras under muntra former. Vem som vann? Har jag glömt och jag tror inte någon tyckte det var det viktigaste den här kvällen. Visste ni att kloten väger 20 kilo?

Så här i juletider brukat det utlysas en jylpyntstävling på jobbet där jag milt sagt inte brukar visa framfötterna. Men i år blev det lite annorlunda. En fiskdamm av yppersta kaliber som är öppen hela dagen och naturligtvis med finfina fångster och till den löjligt låga summan av 5 pengar. Det har varit rejält trångt i korridoren skall ni veta! Oslagbart! Kom och fiska, kom och fiska!

Men om nu sanningen skall fram, och det skall den ju, så slog detta ned som en bomb när jag väl dök upp på jobbet denna dag. De två tjusiga damerna ni ser på bild (det är jag i mitten) är hjärnorna bakom fiskdammen. Ryktet förtäljer att dom varit på plats i ottan för att pynta och spruta och gud vete vad. Vilka brudar, vilken överraskning! Tack Charlotte och Nina, ni är bäst!

Tillbaks vid strandkanten igen efter en häftig Kick Off i BÃ¥stad. Den stora höjdpunkten var en havstur med en R.I.B. som varade i nästan tre timmar. Häftigt, riktigt rejält häftigt. Vi drog ut med tre bÃ¥tar som passerade Hovs Hallar pÃ¥ väg ut till Hallands Väderö där vi lade oss sida vid sida och blev serverade fika i ett kanonfint väder. PÃ¥ denna platsen kunde vi ocksÃ¥ beskÃ¥da ett gäng sälar som lÃ¥g och slöade och verkade mÃ¥ minst lika bra som vi gjorde. Efter fikapausen styrdes kosan ner mot Kullaberg och vi kunde frÃ¥n sjösidan beskÃ¥da pinnhögen som Lars Vilks kallar ”Nimis & Arx”. När man ser ”konstverket” undrar man om nämnde Vilks har alla hästarna hemma. PÃ¥ hemvägen var vi inne och tog ett varv i Torekovs hamn för att till slut stila med med nÃ¥gra coola svängar utanför hamnen i BÃ¥stad. En riktig kanonupplevelse!

Båtarna väger ca 4 ton, har två motorer på tillsammans 600 hästar, drar iväg i över 40 knop och tar 12 passagerare. Får ni chansen så skall ni defintivt testa detta, det är bara hur häftigt och korrekt som helst. Kollegorna på bilden ovan njuter i fulla drag, det kan jag lova er.

Jag lämnar nu strandkanten för nÃ¥gra dagar. Det är nämligen dags för en Kick Off i företagets regi och mer eller mindre hela styrkan drar till BÃ¥stad för en blandning av seriösa och mindre seriösa aktiviteter. Menyn av lekfulla aktiviteter innehÃ¥ller det mesta men eftersom jag är sÃ¥ väldigt ung och tuff (moahahaha…) fastnade jag direkt för en runda med en snabbgÃ¥ende R.I.B. vilket lär vara en specialbyggd 40-fots gummibÃ¥t god för hastigheter över 40 knop.

Verkar vara ett korrekt upplägg på den här begivenheten, skall bli kul!

Precis hemkommen frÃ¥n en snabbvisit till Irland, närmare bestämt Dublin. Det har helt klart sina fördelar att jobba pÃ¥ ett företag där kunderna finns utomlands. Och av en händelse (!) rÃ¥kade kollegorna och jag bo i Temple Bar, nöjesdistriktet i Dublin med massor av restauranger, pubar, affärer och hotell. De tvÃ¥ kvällar vi var där fick vi en glimt av de flesta turistfällorna och bilden ovan visar en briljant pub med samma namn som distriktet. Där tryckte vi i oss ett par Guinness samtidigt som de irländska folkvisorna flödade. Härlig stämning. Ett besök i Guinness Storehouse hann vi ocksÃ¥ klämma in och den visningen avslutades med en complimentary pint Guinness i den runda inglasade Gravity Bar pÃ¥ sjunde vÃ¥ningen. Hela Dublin kunde överblickas frÃ¥n detta etablissemang – mycket mäktigt!

Sista kvällen intogs en riktigt god irländsk middag pÃ¥ Porterhouse med sina oräkneliga ölsorter och där lyckades en av kollegorna fÃ¥ bassning av den ljuvliga servitrisen för att han lämnade nÃ¥gra pommes kvar pÃ¥ fatet. ”And you call yourself a man…” blev kommentaren. En klassiker som inte kommer att glömmas i första taget även om kollegan gärna önskar att sÃ¥ vore fallet.

Så har jag då äntligen botaniserat färdigt bland allt bildmaterialet från Taipeitrippen. Kunde blivit betydligt mer om inte jobbet pockat på uppmärksamhet. Det finns i alla fall numera en avdelning med bilder och småtexter upplagda på siten i Galleriet.

Det är en salig blandning och man skulle ju kunna tro att den mesta tiden spenderades i baren. Men det är inte helt sant, bara lite.

Have fun!

Klockan fyra torsdag eftermiddag lokal tid påbörjades hemresan från Taipei. Med blandade känslor eftersom tiden i Taipei varit fin och som jag inte vill ha ogjord. En mycket gästvänlig kund, en mycket trevlig befolkning och en härlig stad. Skall erkännas att entusiasmen inte var helt på topp inför sessionen i Asien men den känslan försvann snabbt. Tyvärr var tiden för sociala aktiviteter begränsad men jag tror några av de mest kända turistmålen avverkades och att hitta i stan gick riktigt bra på slutet. Fick ju även några polare, den lille grabben som ville prata engelska och naturligtvis barmannen Sam som snabbt lärde sig vad männen från norr behövde.

26 timmar senare klev jag ur taxin vid strandkanten och blev snabbt varse svenska priser igen. Fick pröjsa en summa som motsvarande vad som lagts ut taxi på under en vecka i Taipei och dÃ¥ Ã¥ktes det taxi i nya fräscha bilar i stort sett jämt. En annan kontrast var tystnaden och den friska luften. Att det lÃ¥ter lite i en storstad är väl naturligt men i Taipei är inte luften hälsosam, skotergalningarnas munskydd var ett bevis pÃ¥ det. Men varmt och gott var det, 25 – 30 grader.

Kroppen har nu börjat rätta in sig i ledet. Tyckte jag kände mig oförskämt fräsch igÃ¥r tills nÃ¥got vid niotiden klubbade till mig. 10 timmars sömn gör att jag nu tror mig vara OK, med andra ord dags för en GT. Undrar om hustrun fixar det, tror hon tyckte det var skönt fÃ¥ hem mig…

Några kollegor är kvar en vecka till för att avsluta uppdraget. Hörde att dom jobbade till tre i fredags natt. Märkligt, så fort man lämnat tar allt längre tid. Två av gubbsen bloggar och vill ni se hur dom har det skall ni titta in på Barkman Online och Inner Rage, väl värt besväret.

Och därmed tillhör äventyret i Taipei gårdagens nyheter. Kanske blir det en repris vad det lider.

Så var det dags att säga adjö till Taipei och kollegerna som stannar ett tag till. Sista natten med gänget inkluderade också kunden som bjöd på en överdådig middag, tio personer vid bordet men mat för tjugo, allt precis som vanligt. Ikväll äntras flighten som tar mig till Cph via Bangkok. Om vi inte trillar ner någonstans borde jag vara hemma i Växjö vid lunch på fredag, drygt 20 timmar senare. Puhhh!

En sista liten GT blev det förstås på Zorros, något annat var ju inte att vänta. De glada pojkarna ni ser här intill när vi tar den sista drinken är nyanlände Niklas till vänster och därefter Mattias och Dennis. Och så lilla jag förstås. Banditen Dennis har döpt mig till Sparven, antydande att jag äter små portioner. Men jag dricker mer GT än grabben, det kan ni vara säkra på. En dubbel Bombay med Tonic och is, helt oslagbart!!!

Detta är det sista blogginlägget från Taipei. Dock förväntar jag mig att Niklas och Dennis fyller sina bloggar den tiden dom är kvar i denna underbara stad. Hej då Taipei!

Det börjar bli dags att förbereda hemresan. En natt återstår och trots att det inte gått någon nöd på någon av oss skall det bli skönt att komma hem till strandkanten. Jag lämnar dock kvar några kollegor som stannar drygt en vecka till och knyter ihop säcken. Skall bli intressant att packa väskan, har en känsla av att smutstvätt tar mer plats än ren. Tvingas kanske lämna bronsdraken kvar, tror inte Kerstin skulle ha något att invända i så fall.

Middag med kunden ikväll och några GT på Zorros är förstås ett måste.

Mellan museum och Shihlin Night Market igår blev det naturligtvis en liten sittning på Zorros Bar. Bartendern meddelade stolt att det fanns en liten parvel som pratade engelska och undrade om jag kunde prata med honom. Det var ju inga problem, efter några Gin & Tonic pratar jag med vem som helst. Och visst kunde han prata, i själva verket mycket bättre än de flesta Taipeibor och han var hur gullig som helst. Ja, ni ser själv.

Han var där med sin familj som i likhet med alla andra familjer var ute och åt. Det var nämligen Mors Dag och det är riktigt stort i Taipei och i Taiwan. Hela familjen, mor- och farföräldrar, föräldrar och syskon anslöt och log, fotade och pratade konstant. Underbart vänliga och goa, dock var det bara grabben som kunde engelska! Ja, då har man en polare i Taipei också. Coolt!

Bartendern är ledig denna veckan. Katastrof!!!