Djur

En häftig smäll från ett fönster på sjösidan fick undertecknad att lyfta från stolen och fundera på att gå och byta mina kallingar. På balkonggolvet hittade jag en ung koltrasthanne som verkade må lika dåligt som snögubben i förra inlägget. Nu brukar ju pipparna kunna reda ut fönsterkollisioner men denna gången gick det lite sämre. Efter två minuter var det över och nu återstår bara en anständig begravning vilket innebär att fågeln hamnar en bra bit in i vildmarken och får bidra till näringskedjan. Livet på landet är inget för veklingar.

Denna kylslagna luciadag bevittnade vi hur man firar Lucia i stallet på Araby. Några av det det lilla livets barnbarn var med i luciaföljet så det vara bara att dra på sig en tjock tröja och hänga på efter att ha inmundigat smörgåstårta hos femtonåringen Pontus. Varför köper man inte smörgåstårta oftare?

Showen i stallet var kul men kall! Känslen i fötterna försvann ungefär i halvtid så dubbla lager med tröjor hade man inte mycket för. Bilderna visar Annie i egen hög person pysslandes med sin häst och diverse klick från föreställningen med Luciatåget som grand finale där både Ella och Annie deltog. Nästa år skall jag värmeslingor i skorna!

Denna gråmulna dag är det full rulle kring matplatserna i trädgården, detta medan mannen i huset lider av sviterna efter gårdagens delikata julmiddag med jobbet. Vi har i år kompletterat vårt fågelhus och våra talgbollsburar med två fräcka matbodar från Granngården. Dom rymmer en hel del hampfrö som synes och så har vi bra koll på när det är dags att fylla på. Dom nya restaurangerna verkar vara riktigt populära bland våra gäster vilket ju var meningen med det hela.

Det lilla livet skall strax iväg på ett pass i samhällets tjänst och kommer att bli bjuden på en rejäl räkmacka när hon åter passerar husets dörr. Själv fortsätter jag lida i tysthet resten av dagen.

Vi har ju en del träd på tomten som bidrar till lummigheten sommartid. Men som ni ser finns det en baksida också och den infinner sig varje höst. Och eftersom det lilla livet vill att det skall vara rent och snyggt är det då bara att dra på sig overallen och greppa krattan. Nu är det ju ganska hyfsat väder denna dag så det kan ev. bli en skön dag ute. Katten Doris verkar däremot inte ha mycket till övers för höstdagar och i morse hittade vi henne sträckandes på frambenen i tidningskorgen. Ser skönt ut, kanske blir jag katt i nästa liv.

För en gammal stadsbo känns det ibland nästan som att bo i en djurpark där fåglar, fiskar, ekorrar, igelkottar, mullvadar och även snokar hör till vardagen. Den här lilla krabaten hade letat sig upp till huset häromdagen och hade vissa besvär att kravla sig fram på stenytorna. Vi är nu ganska vana vid att se en och annan snok ta sig en simtur vid bryggan, dock inte detta ganska färska exemplar, men har inte tidigare sett dom ta sig en tur upp till huset. Måhända var den lite sällskapssjuk, speciellt rädd var den i alla fall inte.

Hustrun är en sann djurvän och väldigt förtjust i våra snokar, alla grannar delar dock inte den entusiasmen, och när den gamle stadsbon tog sig an ormen tyckte jag mig skymta beundran i del lilla livets blick. Jepp, det är faktiskt mina händer som syns. Hmmm, det är väl en snok? Jag kan lugna er med att den varsamt återbördades till sin naturliga miljö.

Nattens jakt har varit lyckad och den lille gynnaren är infångad. När fällan vittjades i morse var det fortfarande lite liv i odjuret men efter lite hjälp på traven sover han nu gott. Återstår att se om det finns några polare som tror att detta är säkra marker, i så fall har dom misstagit sig.

Lite synd tycker jag om den ”lilla” mullvaden och känsliga tittare skall nog undvika att klicka pÃ¥ den vänstra bilden, ta den högra i stället.

Då och då får en mullvadsusling för sig att strandtomten är ett bra ställe att bygga gångar i. För det mesta försvinner den av sig själv men i år har den passerat anständighetens gräns och det kommer den snart att bli varse. Fällor har nu apterats vid två av högarna och tanken är att när mullvaden petar på den skräckinjagande plåten så kommer käftarna att snabbt slå igen. Och då kommer det lilla odjuret snabbt att förpassas till mullvadshimlen. Det är tanken i alla fall.

Följ den rafflande jakten här på bloggen. Vem vinner?

Tyvärr tvingas vi ställa in dagens strandparty eftersom vädrets makter som vanligt j-vlas. Men sådant påverkar inte vår huskatt Doris som i en mindre regnlucka tog sig en runda i buskarna och plockade till sig ett mellanmål. Lite svårt att avgöra vad för sorts fågel det var men det är nog ganska ointressant eftersom den försvann snabbt.

Själv har vi älggryta på dagens meny, jag tror det smakar betydligt bättre än en oskyldig pippi.

Denna historiska dag fick jag det lilla livet att vandra runt sjön, visserligen med hjälp av några barnbarn men i alla fall en stor prestation. I sanning en dag att minnas. Lite naturupplevelser fick vi oss också till livs, bl.a. några kossor som förundrat spanade in sällskapet som lite fräckt gjorde intrång på deras marker. Men framför allt hör vi vårt kära tranpar, som jag nämnt några gånger tidigare, ropa i skogen och när vi rundar en skogsdunge står dom plötsligt där. Coolt!

En typisk dag på landet.

Vad vi kunnat reda ut består den nya igelkottfamiljen av tre småkottar, förutom deras föräldrar förstås. Här ser ni en av småttingarna som är ute på egen hand mitt på ljusa dagen med sina tretusen piggar (nåja, det kan slå på något tiotal hit eller dit). En liten tuffing verkar det vara, normalt brukar hela gänget komma ut först i skymningen men är man hungrig så har nöden ingen lag. Klicka på bilderna så ser ni lite bättre.

Det finns mycket att läsa om dessa piggisar. Känner ni för en lite utförligare beskrivning kan ni läsa på Wikipedia men HÄR hittar ni också lite fakta i populär form om våra trevliga gäster.

Väntan är över för alla er som legat sömnlösa och roterat i era sängar i väntan på resultatet av pinnarna i garaget. Det blev ett ministaket som nu lite klädsamt täcker vår soptunna och ser så där allmänt trevligt ut tycker vi. Visserligen säljer dotterns älskade karl just den typen av sopkärl i parti och minut men inte ens han kan tycka att dom är särskilt upphetsande. Och som avslutning på det projektet kom vårt kära tranpar glidande över hustaket för att visa sin enorma uppskattning. Nu togs det säkert tusen tranbilder vid Hornborgasjön men vårt eget bofasta par är förstås speciellt och här ser ni ledaren på väg hem till boet tvärs över sjön.

Undrar vad som nu stÃ¥r högst upp pÃ¥ hustruns lista? Jag lär snart fÃ¥ veta…

Alltså, sommarkvällarna är för det mesta ganska sköna även om vädret dagtid j-vlas lite.

Strax innan dagens eminenta kvällsmåltid, kåldolmar och nypotatis, ropar det lilla livet till och vad är det hon sett? En liten igelkottbaby som rantar omkring i gräset och bara är hur söt som helst. Vi räknar med lite igelkottsyskon när dom väl vågar visa sig och litar på att vi har vänliga avsikter.

Efter att dolmarna slunkit ner bjuds vi på en klassisk ljuvig solnedgång vilket förstås innebär att badbrallisarna åker på. När badstollen återvänt till fast mark efter det uppfriskande kvällsdoppet inser han att hela dagen gått utan att en enda GT slunkit ner. Visserligen har det kompenserats på annat sätt men en riktig katastrof är det. Nåja, misstaget är nu tillrättat med råge.

Det springer omkring en och annan igelkott på ägorna som det lilla livet vurmar för. Den här lilla krabaten kutade omkring utanför husknuten på självaste midsommarafton men när hustrun beslöt sig för att bjuda på lite käk förvandlades den till en ballongliknade piggdyna. Och där satt den envist stirrande in i väggen i säkert en halvtimma för att sedan ge sig iväg utan att kolla in den läckra måltiden.

Blev kanske putt när nubbe saknades. Det har jag full förståelse för.

Den här lilla (nÃ¥ja, 9 kids) familjen grÃ¥gäss gled förbi när den sista slurpen GT gled ner och det blev dags att kolla in äventyret i Moskva. Blir nog med splittrad fokus tyvärr, mÃ¥ste leta upp lite kläder eftersom ett hastigt Londonbesök kom emellan. Men visst plockar operadonnan Malena hem en bra eller t.o.m. topplacering i Moskva. Eller…

Tidig söndagmorgon styrdes kosan till Hornborgasjön för att beskåda dessa märkliga tranor på nära håll. Vilka fräcka fåglar, det var värt varenda mil. Många hundratals bilder blev det förstås så höj inte på ögonbrynen om det dyker upp ett litet trangalleri på siten. Under tiden får ni här ett litet smakprov som visar en vinglig landning men även en smäcker flykt (eller vad det nu kallas). Som ni kan se fanns det en och annan trana och några av dom bjöd upp till dans.

Har i skrivande stund inte koll på dagens statistik men gårdagens siffra var 12 900 kacklande tranor hur man nu räknar ut det (räkna benen och dela med 2 kanske?). Allt som allt en cool söndag, nu har jag har tranbilder så det räcker ett tag. Kolla in webbkamerorna, häftiga vyer.

Det här är en klassiker, nu är det inte långt kvar innan jag officiellt förklarar våren välkommen. Kanadagässen har börjat samla sig och även om dom börjat bli ett ett gissel sommartid måste jag säga att det är en pampig pippi. Visserligen var det beordrad tjänstgöring i trädgården denna dag men när det var avklarat fanns det tid att bevaka överflygningarna tillsammans med en kall pilsner. Exemplaret ovan timade överflygningen riktigt fint, skulle ändå resa mig och fixa påfyllning till både det lilla livet och mig själv..

Rättelse: Jag borde veta bättre, kolla alltid med fågelbibeln först! Nu har jag bestämt mig för att detta är en grågås och inget annat (tror jag). Men ett vårtecken är det, så långt var det rätt.

Ett tranpar gled idag stilla fram över sjön men dÃ¥ hann den gamla fotografen tyvärr inte riktigt med (var och hämtade lite förfriskningar). Men strax efterÃ¥t kom ett svanpar flaxande och det lyckades fastna nÃ¥gorlunda hyfsat pÃ¥ bild. Den vanligaste svanen tror jag är knölsvanen men om ingen opponerar sig skulle jag vilja kalla detta vackra par för sÃ¥ngsvanar. Men vad vet jag…

Efter allt plåtande av alla våra små flygande gäster blir det nog en tripp till Hornborgasjön där tranorna nu börjar samlas. Nu har jag ju aldrig varit där men kan inbilla mig att det är grymt pampigt att se alla dansande tranor och allt annat flygfä som flockas kring den sjön sett genom kameraögat.

Statistiken visar att månadsskiftet mars/april är en höjdpunkt så jag hoppas det går att pricka in ett besök. Ni lär ju plågas med en och annan bild om besöket blir av men det har ni förstås redan räknat ut.

Ja, ja, jag vet att det blivit lite mycket flygfä på sistone men det är ju så himla kul varje gång en ny skalp tas. Denna morgon dök den här krabaten upp vid fågelhuset för att sedan ta sin tillflykt till en intilliggande björk. Det ser faktiskt ut som om han suttit där och pickat förr. Vad kallar då jag och fågelbibeln denna ståtliga pippi? Det helt korrekta namnet är Dendrocopus major och det betyder en större hackspett. Dessutom kan jag meddela att det är en fullvuxen hane vilket den röda fläcken på bakhuvudet avslöjar. Slut på dagens lektion.

Hörde att dom första tranorna anlänt till Hornborgasjön. Man kanske skulle…

Denna sega lördagsmorgon blev vi hedrade av nÃ¥gra nya besökare, nämligen en steglits och en gulsparv. Kan inte minnas att jag sett dom tidigare och ni kan förledas tro att jag helt spontant utropade ”Oj, en steglits!” Nu är det ju min fÃ¥gelbibel som stÃ¥r för kunskapen och med tanke pÃ¥ alla GT kan det ju faktiskt vara helt fel. Men jag tror dock att jag är ganska rätt pÃ¥ det. Men det allra bästa är dock att boken säger att steglitsen är en sommargäst och brukat flaxa runt mellan april och november. Kan det vara sÃ¥ väl att värmen knackar pÃ¥ dörren? Gärna för mig! Vid lunchtid dök det även upp en ny mindre ekorre med blöt och luggsliten svans men den spar jag till ett annat tillfälle. Ekorrarna börjar fÃ¥ sena vanor, fÃ¥r nog ta ett snack med ekorrpappan.