Djur

Det blev lite tidigare än vanligt men nu är årets premiärdopp avklarat. Lidboholm och sjön Örken blev skådeplatsen för detta äventyr där dock hustrun stod över och inte helt oväntat föredrog sina fyrbenta vänner. Kvällen fortsatte sedan med en underbar fisksoppa och mumsig glasstårta när det lilla livets systerson Erik firade sina första 30 år. En korrekt dag på landet om ni frågar mig!

Denna helg är det dags för den årliga räkningen av fåglar vid våra fågelbord. Ni hänger väl på? Detaljer och all övrig information finns hos SOF som håller i det hela. Det påstås vara ca 300 000 svenska hushåll som glatt  matar di små pipparna, ganska imponerande tycker jag. Räkningen är inte så komplicerad; under exempelvis en timme kollas läget och det högsta sammanlagda antalet individer av en art rapporteras. Det hela avslutas på måndagkväll och som vanligt lär nog talgoxe, blåmes och pilfink dominera men det finns gott hopp om domherrar, grönfinkar och kanske en vacker steglits. Nu måste jag iväg och köpa mer käk till djuren!

Uppdatering söndag kväll:
Inga stora mängder, påminde lite om förra årets räkning. Mitt bidrag till den här aktiviteteten blev i år koltrast (1), entita (1), blåmes (3), talgoxe (5), pilfink (10), grönfink (1), grönsiska (2), domherre (1), gulsparv (1) och till sist tre fula kajor.

Vilken härlig söndag det blev med en riktigt rejäl vårkänsla. Blev till att sätta på sommarskor på det lilla livets kärra och eftersom damen också tyckte ekipaget var smutsigt fick det bli en Diamantare på Statoil (automattvätt med extra allt). Nåja, det lilla livet låg inte på latsidan utan fejade för fullt på sjösidan så nu är vi preppade för utesäsongen vilken brukar börja med påskdoppet. Nedräkningen dit fortsätter och nu återstår bara ynkliga tretton dagar om jag räknat rätt och som synes är tempen uppe och luktar på tio grader så någon större kraftansträngning lär det inte bli i år. Åtminstone inte värre än den sedvanliga ljuvliga kallduschen på mornarna.

Häromveckan cirklade en rovfÃ¥gel över ägorna sÃ¥ kameran var fullt beredd men det mest exotiska som dök upp denna vÃ¥rsöndag var ett par gapiga vita örnar. Men det är ju förstÃ¥s pippifÃ¥glar det ocksÃ¥…

Gårdagskvällen bjöd på en tjusig superfullmåne och enligt experterna var det nästan 20 år sedan den var så här stor och så nära Moder Jord. Och den var verkligen maffig!

Söndagen har bjudit på en härlig vårvinterdag där klippning av äppelträd stod på agendan. Med tanke på våra kunskaper i ämnet är det ett under att träden fortfarande lever. Det hela övervakades dock av en Rödglada som sakta cirklade över ägorna. Får se om det hjälpte men en pampig pippi var det!

Det är sjätte året i rad som SOF genomför en räkning av småfåglarna. Hos oss är det oftast talgoxe, pilfink och blåmes som kommer på besök, undrar hur det blir i år? Förra året blev bergfinken helt otippat den näst mest inräknade arten och den syntes även hos oss, dock inte så många. Nu skall det räknas pippar!

Update måndag morgon:
Det pratas om färre vinterfåglar i år och det stämmer även vid strandkanten. Jag rapporterade in talgoxe (3), blåmes (3), pilfink (2), grönsiska (2), grönfink (1), entita (1) och ett gäng fula kajor (15). Men idag på morgonen satt det förstås fem vackra steglits och käkade solrosfrö. Hoppas att dom var i en närliggande trädgård igår och blev korrekt avprickade.

Det lilla livet söker nya utmaningar och när det blev prova-på-dag på Växjö Ridklubb i mellandagarna hängde damen på låset. Nåja, kanske inte riktigt så men med Annies hjälp blev anmälningen fixad och idag var det dags att kasta sig upp på ekipaget. Fotografen trotsade kylan ett tag och lyckades ta några bilder innan han flydde tillbaka till den varma bilen.

Men han lyfter på hatten för insatsen, det gick visserligen inte fort men det stod inte helt stilla heller. Well done mitt lilla liv!

Så är dopparedan här och det lilla livet och jag vill önska er en riktigt God Jul. Igår kväll slank det ner en minivariant av ett julbord som träning inför de fullmatade borden som är på gång denna frosserihelg. Och självfallet har vi också laddat alla fågelrestaurangerna så att även småpipparna får sitt.

Men i vanlig ordning denna vinter får det bli ett tag med snöskyffeln först.

Julen närmar sig med stormsteg och denna kyliga morgon tuttade vi på det tredje adventsljuset. I kombination med en korrekt frukost och en sparad bilaga av morgontidningen blev det ännu en ljuvlig söndagmorgon.

Utanför fönstren har vintergästerna nu börjat samlas kring matborden och förutom pilfinkar, talgoxar och blåmesar har de senaste dagarna även grönsiskor samt en och annan färgglad steglits synts flaxa omkring.

Lagom till vintersäsongen har våra småfåglar fått sig en ny restaurang med sjöutsikt. Ett riktigt konstnärligt matställe som det lilla livet inhandlat på Blomsterlandet. Matgästerna hängde på låset och efter bara en vecka har 2 kg frö gått åt. Kan bli dyrt, får nog ta entré.

Det lilla livet när en dröm att en gång få hoppa upp på hästen och ledigt skritta runt och lukta på blommorna. Nu är hon så lyckligt lottad att jobbarkompisen Åse bor idylliskt med sina hästar och familj strax utanför stan och bjöd in hustrun till lite hästmys. Förutom en massa kantareller hade damen lite bildbevis och ett stort leende med sig hem.

Hon skickar en hälsning till dig Åse och tackar för en trevlig eftermiddag. Och jag tackar för kantarellerna!

Det lilla livet har länge kämpat med att flytta omkring singeln på infarten så att alla kala fläckar döljs. Dessutom har hon kämpat hårt på norrsidan med att dölja spåren efter bergvärmeinstallationen och till slut blev den galne påskbadaren äntligen färdig att beställa hem det som behövdes. Ett samtal till Alwex på torsdagen räckte för att det skulle levereras en storsäck singel och en dito med matjord. Snabbt expedierat och bra kvalité. Rekommenderas!

Hårt fysiskt arbete blev det men tillsammans fick vi allt på plats denna ljuvliga höstdag och vi tyckte t.o.m. att vi hade kul. Startskottet gick vid elva-snåret och vi var klara och mycket nöjda 6 timmar senare (inklusive ett stort antal nödvändiga pauser). Och som synes höll huskatten koll på oss, ville nog bara dubbelkolla så att matskålen inte glömdes bort.

Märkligt att fysisk trötthet kan vara sÃ¥ skönt…

Det blev idag en tur ut till vackra Lidboholm vid Örkens strand för en snabbvisit hos ungdomarna Elin och Stefan. Raskt plockades det ner tre tjog nyfångade kräftor som fick följa med hem till Strandhuset. Väl hemma plockades naturligtvis Månssons recept fram, något annat duger inte längre om det lilla livet får bestämma. Och det får hon ju, lugnast så.

Kräftkoket blev superbt bra som vanligt men nu måste jag rusa iväg och polera dom spetsiga glasen. Ajö!

Blev en tripp till Rydet för att det lilla livet skulle bli lite morsdagsfirad. Och då passade den gamle på att ta en rejäl tur på fyrhjulingen som efter att ha rastats i nästan full speed några varv fick soppatorsk. Och för att göra en lång historia kort blev det gammalt hederligt förgasarjobb för att den skulle bli återställd i nyskick. Vovven Kenzo firade det med en uppvisning i höga hopp utan att behöva anstränga sig något nämnvärt. Skulle jag kommit på tanken att äga en schäfer, vilket jag alltså inte ska, hoppas jag den hade haft samma egenskaper som Kenzo.

Det gäller att ha rätt fågelkäk om man vill ha lite mångfald. Jag har kört med hampfrö ett bra tag och det har lockat till sig traktens alla pilfinkar och talgoxar men inte så många andra tjusiga besökare. Nu bjuds det i stället på solrosfrö och då dök direkt fem par av vår favorit domherren upp och även grönsiskan tittade in. Och som en värdig avslutning på dagen kom steglitsen på ett blixtsnabbt besök, så snabbt att den galne påskbadaren knappt hann med. På tal om det, 48 dagar kvar till påskdoppet

SOF, Sveriges Ornitologiska Förening, är med och genomför Ã¥rets största fÃ¥gelräkning i norra Europa, ”VinterfÃ¥glar inpÃ¥ knuten”. Häftigt, jag som vid det här laget kan namnet pÃ¥ ett tiotal pippar mÃ¥ste ju bara vara med. Det fungerar sÃ¥ att i Sverige, Danmark, Norge och Finland har folk uppmanats att försöka räkna alla fÃ¥glar som besöker just deras fÃ¥gelbord mellan den 29 januari – 1 februari och det ställer man ju upp pÃ¥. Jag har därför ägnat en stund att bevaka restaurangen denna dag och resultatet ser ni här intill. Pilfinken var den i särklass vanligaste pippin (ca 30 st) med talgoxen (ca 10 st) pÃ¥ god andra plats. Vi fick även besök av blÃ¥mes, entita och rödhake, dock bara en av vardera arten. SmÃ¥ttingarna hade sällskap av tvÃ¥ maffiga koltrastar utan att bry sig nämnvärt.

En riktigt fin vintermorgon så det var inget större offer att köra ett race med snöskyffeln och det hela toppades med en runda runt sjön. Friskt och härligt gott folk, nu skall det sitta fint med en kall pilsner. Som synes träffade jag på en fin liten pålle som trots att han var mitt uppe i dagens lunch ändå hade tid att posera lite. Och när jag passerade skolan på hemvägen såg jag till min förvåning att pingisbordet stod redo, kidsen i Tävelsås ställer tydligen inte in sina aktiviteter bara för att det är vinter och snö. För övrigt är det bara 70 dagar kvar till påskdoppet, hoppas verkligen att den rejält tjocka isen har gett upp tills dess.

En nykomling vid fågelbordet dök upp denna morgon när snöflingorna så sakta började dala. Efter att ha konsulterat min bibel har jag utnämnt den till Rödhake och det ligger nog ganska nära sanningen. Jag har inte lyckats spana in några rödhakepolare utan den var ensam i sin ras vid matbordet som redan var fullt med pilfinkar och talgoxar. Sedan fågelrestaurangen öppnade i början av december har fem kg hampfrö mumsats upp av gästerna så tre kg till fick pytsas i för några dagar sedan. Bon appetit!

En häftig smäll från ett fönster på sjösidan fick undertecknad att lyfta från stolen och fundera på att gå och byta mina kallingar. På balkonggolvet hittade jag en ung koltrasthanne som verkade må lika dåligt som snögubben i förra inlägget. Nu brukar ju pipparna kunna reda ut fönsterkollisioner men denna gången gick det lite sämre. Efter två minuter var det över och nu återstår bara en anständig begravning vilket innebär att fågeln hamnar en bra bit in i vildmarken och får bidra till näringskedjan. Livet på landet är inget för veklingar.

Denna kylslagna luciadag bevittnade vi hur man firar Lucia i stallet på Araby. Några av det det lilla livets barnbarn var med i luciaföljet så det vara bara att dra på sig en tjock tröja och hänga på efter att ha inmundigat smörgåstårta hos femtonåringen Pontus. Varför köper man inte smörgåstårta oftare?

Showen i stallet var kul men kall! Känslen i fötterna försvann ungefär i halvtid så dubbla lager med tröjor hade man inte mycket för. Bilderna visar Annie i egen hög person pysslandes med sin häst och diverse klick från föreställningen med Luciatåget som grand finale där både Ella och Annie deltog. Nästa år skall jag värmeslingor i skorna!

Denna gråmulna dag är det full rulle kring matplatserna i trädgården, detta medan mannen i huset lider av sviterna efter gårdagens delikata julmiddag med jobbet. Vi har i år kompletterat vårt fågelhus och våra talgbollsburar med två fräcka matbodar från Granngården. Dom rymmer en hel del hampfrö som synes och så har vi bra koll på när det är dags att fylla på. Dom nya restaurangerna verkar vara riktigt populära bland våra gäster vilket ju var meningen med det hela.

Det lilla livet skall strax iväg på ett pass i samhällets tjänst och kommer att bli bjuden på en rejäl räkmacka när hon åter passerar husets dörr. Själv fortsätter jag lida i tysthet resten av dagen.