Bilar

Så var det dags för vintersulor på det lilla livets racer och en tillbakablick på hur det såg ut i fjol. Då fick vi en riktig körare redan den 21 oktober som dock inte blev långvarig. Men snön återkom redan den 25 november, den gången för att stanna. Kommer ni ihåg?

Vilken härlig söndag det blev med en riktigt rejäl vårkänsla. Blev till att sätta på sommarskor på det lilla livets kärra och eftersom damen också tyckte ekipaget var smutsigt fick det bli en Diamantare på Statoil (automattvätt med extra allt). Nåja, det lilla livet låg inte på latsidan utan fejade för fullt på sjösidan så nu är vi preppade för utesäsongen vilken brukar börja med påskdoppet. Nedräkningen dit fortsätter och nu återstår bara ynkliga tretton dagar om jag räknat rätt och som synes är tempen uppe och luktar på tio grader så någon större kraftansträngning lär det inte bli i år. Åtminstone inte värre än den sedvanliga ljuvliga kallduschen på mornarna.

Häromveckan cirklade en rovfÃ¥gel över ägorna sÃ¥ kameran var fullt beredd men det mest exotiska som dök upp denna vÃ¥rsöndag var ett par gapiga vita örnar. Men det är ju förstÃ¥s pippifÃ¥glar det ocksÃ¥…

Det lilla livets pärla fick denna ljuvliga höstdag vinterskorna pålagda och som inte det var nog även en omgång av lilla svampen. Fälgarna har farit lite illa, får nog leta upp något miljöovänligt mirakelmedel som kan återställa dom i fint och blänkande skick. Tips?

En mycket korrekt lördag är snart till ända (återstår lite kaffe och päronkonjak på altanen). En varm, vindstilla och trolsk stämning har vilat över denna lediga dag som till stor del har präglats av bilvård men även trevlig fika när det lilla livets broder med fästmö Annie dök upp. Broder Håkan gjorde ett tappert  försök att förklara hur en stjärnkikare fungerar och det lilla livets barnbarn Rasmus fattade nog allt men jag var i vanlig ordning helt borta.

Eftersom föräldrarna till Tilde och Rasmus är ute och slÃ¥r klackarna i taket vilar ett tungt ansvar pÃ¥ oss gamlingar vid strandkanten, särskilt pÃ¥ kocken förstÃ¥s. Jag fick skippa lördagsfavoriten och istället blev det pannbiff med potatismos. Inte riktigt i klass med biffsteken men ganska nära…

Redan i juni beställdes en specialbilhållare till Desiren men först nu har den levererats (hinns inte med att tillverka enligt leverantören). Bilhållaren lystrar till det klingande namnet HTC Desire Car Upgrade Kit CU S420 och är naturligtvis ett måste i varje välutrustad Desirebil. Det är en aktiv hållare vilket betyder att telefonen laddas när den sitter på plats samt lite andra finesser. Jag har utövat lite magi och fixat till så att när telefonen sätts i hållaren aktiveras bluetooth och kopplar ihop telefonen med bilradion som har handsfree funktioner och särskilda knappar för att styra telefonen. Arrangemanget fungerar suveränt med minimal kabeldragning (en sladd till den externa micken och för hållarens strömförsörjning).

Här ser ni bilder från installationen i Tuccen och platsen på instrumentbrädan till vänster känns naturlig. Ögonen behöver inte flytta sig långt för att kolla in skärmen och den skymmer ingenting av moder natur. Elegant om ni frågar mig

Min kära dotter klagade på uppdateringsfrekvensen, och det har hon ju faktiskt ganska rätt i, men det är inte lätt att hålla jämna steg med Sjörrödsgänget som far omkring som skållade råttor. På vår kant njuter vi just nu av en skön början på augusti med lite fuktigare morgnar men fortfarande bedårande solnedgångar och varma kvällar. Spindlar och igelkottar hjälper till att förgylla naturbilden som synes.

Födelsedagspengen från det lilla livet investerades i lite extrabelysning till Tuccen och med tanke på att vi går mot mörkare tider får det betraktas som en sund investering. Inte så ofta jag kan klassa mina inköp på det viset

Det ringde en trevlig kille igår kväll och var intresserad av min trogne gamle vän. Efter att ha språkats vid ett tag visade det sig att han kunde tänka sig bli Mercans nya ägare. Och han visade sig också vara en handlingens man så vid lunchtid hämtade jag upp honom på stationen i Växjö, med Mercan förstås, för vidare färd till Tävelsås. Det blev samtidigt en bra provtur och köparen var nöjd med vad han såg och upplevde.

Över en kopp kaffe plitade vi ner det nödvändiga och hanterade lite penningar. Blev en affär där både köpare och säljare var nöjda och det kändes skönt. Och eftersom alla skavanker är ärligt redovisade bör det kunna bli en bra nattsömn även i fortsättningen.

Äntligen kom sommardäcken på, en underbar känsla som vanligt. Fick sprillandes nya däck med bilen och kände mig lite lat i år och lät Mektronic lägga på dom. Peter heter ägaren, en duktig kille som fixade hela bytet på en kvart så nu rullar det tyst och mjukt.

Den här kära vännen hämtades hem från en bilfirma i Falkenberg för tio år sedan. Då var den bara en liten baby med två år på nacken men har med mycket kärlek men också en med fast hand uppfostrats till en vuxen yngling. Och nu är den färdig att flyga ur boet och i famnen på en förhoppningsvis snäll älskare.

Det kändes som att det krävdes en slottsmiljö för att ta ett värdigt avsked så där stod vi vid Teleborgs Slott och kramades i regnet denna fredag i mars. Jag i mina gamla paltor (borde faktiskt dressat upp mig i den mörka sviden) medan Mercan gjorts sig till och polerat upp sig till tänderna. Nåja, nu skall vi bara leta upp ett riktigt fint hem till min gamla vän och vi har lagt ut ett bete på Blocket, får se om någon är smart nog att nappa. Goodbye, Au revoir, Auf Wiedersehen, Arrivederci!!!

Så har den nya kärleken landat i sitt nya hem. Den lystrar till det klingande namnet Hyundai Tucson V6 2.7 4WD, pampigt så det förslår. I klartext betyder det en 6:a på 170 hk med fyrhjulsdrift, automatlåda och lite finesser såsom farthållare och en klimatanläggning. Inbillar mig att jag gjort en bra deal med Atracco som förutom fyra nya vinterdäck även skickar med fyra sprillandes nya sommardäck. Jag gillar dom grabbarna, dom ska få förtroendet att ha mig som kund framöver och om ni undrar så rekommenderas dom varmt. Det lilla livet har redan kört några meter med den, jag tyckte att hon log

För övrigt blir det lite partaj idag. Hustruns fader fyller 89 (respekt!) och det firar vi hemma hos oss. Stort grattis Viktor!

För ca tio år sedan hämtades Mercan upp och har varit mig trogen sedan dess. Men allt har ett slut och nu står det en annan kärlek och knackar på dörren. Dock skall den få en sista kram och snyggas upp innan någon annan får ta över. Må din tank aldrig gå torr

Bilprovningen tyckte det var onödigt att det droppade en (eller möjligen tvÃ¥) oljedroppar frÃ¥n den gamla Mercan sÃ¥ det blev smäll pÃ¥ fingrarna och ett verkstadsbesök. Grabbarna som begriper sig pÃ¥ det muttrade om packbox plus lite till dom hittat och när det dessutom krÃ¥nglade sÃ¥ blev jag helt plötsligt med lÃ¥nebil. Och det visade sig vara en riktigt kul kärra med bl.a. fyrhjulsdrift, V6.a och automat. När verkstaden pinglade och undrade om dom kunde ha Mercan nÃ¥gon dag till gav jag grönt ljus pÃ¥ störten. ”Ingen brÃ¥dska för min skull och jag vill verkligen inte vara omöjlig när ni ber sÃ¥ snällt”

Vem vet, jag kanske inte hämtar ut den gamla trotjänaren

Nostalgiprojektet har uppnått en viktig milstolpe! Samtliga diabilder är nu scannade, det blev totalt 1481 st, och dom två sista bilderna ser ni här. Bilden till vänster är en Rolls-Royce Phantom från 1925 och den andra fina skapelsen är en Daimler T.L.30 Bottle från 1921. Någon lustigkurre kanske tror att det är några ekipage som jag tuffat omkring i men tyvärr är det inte så. I själva verket står dom på ett motormuseum i Beaulieu i södra England, eller rättare sagt gjorde det 1979 när jag var i Bournemouth ett par veckor för en intensivkurs i engelska.

Nu återstår bara ett och annat negativ sedan skall scannern få sig en välförtjänt vila.

För att snabbt sudda ut bilden av gigolon i det förra inlägget byter vi ämne och snackar lite bilar i stället. Det har blivit många kärror under åren och här kan ni se några av de första guldäggen. I slutet på glada 60-talet var det en Volvo PV 544 med B16-motor som gällde men i början på 70-talet byttes den ut mot en vassare kollega med B18-motor. Den sistnämna pärlan var ett konstverk i blå metallic och med matt svart motorhuv. Yeahhh!

En Opel Rekord trädde in på arenan under några år och j-vlades med mig för att i slutet på ljuvliga 70-talet ersättas av en häftigt gul Ford Taunus Coupé med svart tak och sportratt. Den bilen gillade jag, var lite sportbilskänsla i den med mina mått mätt. Nåja, lite i alla fall.

Många andra bilar har därefter passerat revy men aldrig jag glömmer dessa första kärlekar.

Blåst ordentligt har det gjort idag men strömmen fick vi behålla så då blev det att fortsätta scanna in gamla bilder. Jag håller fortfarande på med forntiden och bl.a. hittade jag  en bild på Joakim Bonnier i en Lola T70 Mk3B. Bilden knäppte jag i september 1969 på Scandinavian Raceway i Anderstorp. 12 000 åskådare hade hittat dit, motorintresset var stort på den tiden.

Joakim Bonnier omkom i juni 1972, 42 år gammal, efter en kollision på Le Mans.

Inte ens min optimism räcker till längre, sommaren är nu definitivt över! Dessutom har vi ju nästan en halvmil landsväg innan vi når stadsgränsen och därför är det ganska smart att ha rejäla skor på bilarna denna tiden på året. Hustrun propsade på att hennes bil skulle göras i ordning innan hon åkte till jobbet idag och eftersom jag är så svag för det lilla livet fick det bli så. Av bara farten skoddes också min racer så nu kan denna årliga och eländiga aktivitet bockas av.

Nu återstår bara att plocka upp båten ur sjön sen har handduken definitivt kastats in. Alternativt får skutan ligga kvar och bli ett med isen, det har ju faktiskt hänt förr.

SÃ¥ var dags för en ny aktivitet, ett under att man hinner göra nÃ¥got vettigt pÃ¥ jobbet. NÃ¥ja, detta var faktiskt efter arbetstid och t.o.m. en fredagskväll. I Växjö finns hos Växjö Motorsällskap en häftig racingbana, slotracing heter det visst, som jag aldrig hört talats om tidigare men efter fredagskvällens övningar funderar man pÃ¥ om man inte skulle kunna fÃ¥ in en mindre variant i huset. Detta var skitkul och ännu roligare hade det varit om man vunnit. Men den tiden är förbi nar man slÃ¥r kidsen pÃ¥ fingrarna, det har man definitivt fÃ¥tt lära sig tillsammans med barnbarnen framför Xboxen. Bilden ni ser är stulen frÃ¥n Emma, vÃ¥r egen högst eminenta ”proffsfotograf”, som vet hur man hanterar en kamera.

Efter racingen drog hela gänget, drygt femton stycken, till Palladium för lite god mat och dryck. Själv höll jag låg profil med dryckerna (som vanligt) eftersom bilen ville hem till Tävelsås. En stor del av ungdomarna fortsatte dock ut i stadens vimmel och hur det gick är inte känt i denna stund men vad jag vet har inte centrum brunnit ner så det hela sköttes nog med stil.

PÃ¥ mÃ¥ndag är det premiär för ett vinlotteri pÃ¥ avdelningen, garanterat utan krav pÃ¥ kondis och känslig pekfinger sÃ¥ dÃ¥ är det läge att visa var skÃ¥pet ska stÃ¥…

Media har skrikit i flera dagar om det hemska snöoväder som skulle drabba oss idag men som vanligt var det kraftigt överdrivet. Nåja, förr eller senare skall ju vinterdäcken på så detta tillfället var så gott som något.. På den gamla goda tiden fanns det även rattmuffar och regeln var: rimfrost - rattmuff på, tjällossning - rattmuff av. Jag hittade följande betraktelse om rattmuffen på nätet och den gamla generationen nickar nog igenkännande:

”Ett utdöende ludd frÃ¥n vänstertrafikens tid. Oumbärlig. Som en permanentad rävboa ligger den ihopknollrad i vinterlÃ¥dan. De forna lockarna har slätats ut pÃ¥ sina ställen och dess kondition balanserar pÃ¥ randen mellan välanvänd och helslut. Fast spänsten är det inget fel pÃ¥. Att spreta ut den kräver koncentration. Den slÃ¥r ihop som en björnsax vid minsta fummel. Jag vill ha en ny. En lejongul. Men den rodnande tjejen pÃ¥ Shell som gräddade bake-off-bröd visste inte vad det var.
-Rattmuff ??
Reservdelskillen pÃ¥ Volvo trodde att jag skojade och Biltema hade slut – för femton Ã¥r sedan.”

Helt plötsligt får Mercan för sig att hosta och inte vilja vara med. Lyckades ta mig hem och eftersom det gick att få upp farten på slutet trodde man faran var över. Så var dock inte fallet utan det blev att skutta in till stan i 50 km/tim morgonen därpå men var i alla fall så klok att jag parkerade hos Småländska Bil. En eloge till verkstaden som gjorde en blixtinsats och lokaliserade felet till en trasig luftmätare. Låter enkelt och billigt men notan på 7 lakan säger något annat. Undrar om den är av guld?

Nu spinner dock bilen som en katt igen.