Allmänt

Det pinglade på dörren denna kolsvarta kväll och ur mörkret lösgjorde sig några ruggiga typer som ropade efter godis. Dom fick vad dom begärde och hade dom krävt mer hade jag inte tvekat en sekund. Undrar om det går att somna i natt?

Järnhästen, vår trogne arbetskamrat, har för tillfället parkerat sig i sjukstugan och gräset växer som aldrig förr. Men när inte förgasaren vill sitta på sin plats är det svårt för kamraten att släppa loss alla 12,5 hästkrafterna och i vanlig ordning göra processen kort med gräset. Nåja, med rätt prylar hoppas jag den trilskande bulten ska komma ut och blixtsnabbt ersättas av en frisk kollega och det redan under morgondagen.

Av en händelse har Biltema premiäröppning i Växjö just i morgon och där finns just de specialprylar som jag inbillar mig kommer att göra jobbet. Om inte blir det till att klippa gräset med sax (men det är det lilla livet bra på).

Det ordet tål att sugas på. Vid halv åtta var skrivbordet på Honnörsgatan hyfsat städat och då konsulterades det lilla livet som tyckte jag kunde plocka upp en korv och mos på vägen hem. Höll på att trilla av stolen!!! Naturligtvis blev det biffstek med lök inklusive alla plugins i den någorlunda sena timman.

Ett par dagar till så ska nog semesterkänslan blomma ut för fullt. Lördagen tänker jag ägna åt att hålla ett skarpt öga över barnbarnet Hanna. Nice!

Loppistarmen gjorde sig påmind hos systrarna denna midsommardag och eftersom jag saknar erfarenhet från dylika arrangemang hängde jag på till Brändekvarn i Hjortsberga utanför Alvesta. Det blev till att botanisera på egen hand och kryssa runt mellan ”kvalitétsprylarna” som fyllde huset från golv till tak och dessutom hela gården. Jisses, med prylar! Dock inget som jag kunde ha någon som helst nytta av men det lilla livet förälskade sig i en jättemortel för 175 bagis med avsikten att använda fyndet som kruka. Säkert ett bra pris för en mortel men dyrt för en kruka om ni frågar mig.

Granne med loppisen hittade vi också en gammal anläggning som är det som egentligen förknippas med Brändekvarn, nämligen länets enda kvarvarande exempel på kombinationen valskvarn-ramsåg. Turbinerna, som är från 1920/30-talet, fungerar fortfarande och driver idag ett kraftverk som skulle kunna ställas om för att åter driva kvarnen och sågen.

Tisdagen ägnades åt nostalgi i parti och minut. Året var 1969 när några fjuniga ynglingar gjorde debut i yrkeslivet och det skedde i en berganläggning fullproppad med den tidens senaste teknik, antenner som stack upp i skyn lite här och där men framför allt bemannad av ett gäng duktigt folk som villigt delade med sig av sina visheter. För tjugo år sedan drogs dock sladden ur (fanns visst ingen fiende kvar) och hela anläggningen begravdes och återlämnades till moder natur.

Några av de gamla eldsjälarna hade i veckan ordnat en nostalgiträff vid platsen för brottet vilket nu kan avslöjas var lilla Degeberga söder om Kristianstad (hade jag inte kunnat yppa när det begav sig – i så fall hade jag varit tvungen att släcka era liv). Många glada återseenden blev det, kanske inte så konstigt när det var nästan 40 långa år sedan en del ansikten senast siktades. Bilderna här ovan visar var ingången till hemligheterna en gång var belägen (nu återstår ett stycke skön natur) men även en liten antennrest som fortfarande gör lite nytta. Lampbyte i den 60 meter höga länkmasten tillhörde en av vanliga uppgifterna och utsikten var magnifik. Gruppbilden av det glada gänget, notera även damen i grabbsällskapet, blev riktigt elegant och när vi hade smilat färdigt, klämt ännu en pilsner så bjöds det på en utsökt måltid och tid att gräva ännu djupare i det digra minnesarkivet. Nu får vi bara hoppas att nationen reder sig utan det här gänget vid spakarna.

Det lilla livet var tidigare i veckan värdinna för en liten sommarfest med kollegorna från SVR. Femton glada syrror minglade, åt och delade ut presenter i det ljuvliga vädret. Med all denna medicinska kompetens på plats hade en liten åkomma suttit fint

Efter att ha tjänat troget i tio år var det dags att slänga det gamla gräsklipparbatteriet på sophögen och stoppa in nya friska doningar i järnhästen. Det nya batteriet levererades tyvärr tomt och behövde därför först fyllas med batterisyra vilket fixades av lokala yrkesmän (obs! inte jag). Efter att den nya kraftkällan stått i det varma sköna garaget en vecka var det i lördags dags att sätta det på plats – i normala fall en trivial operation men så blev icke fallet denna vackra afton.

Tången greppades för att plocka bort luftningsproppen och det är då det visar sig att det byggts upp ett tryck i batteriet som nu fick chansen att likt en blomsterdusch kasta sig ut i fria luften. Enda problemet var att jag råkade stå i vägen och först är det tungan som ger sig till känna och en tiondels sekund senare bränner det som eld i höger öga. När det lilla livet undrar vad som hänt och jag helt lugnt och stilla (!!!) svarar ”Batterisyra!!!” tar sjukvården över. För att göra en lång historia kort var det sköljning, sköljning och dusch som gällde (troligtvis närmare en kubik vatten). Grannhustrun, som utöver att vara en god granne också är ögonläkare, tillkallades och de två damerna insisterade på att akuten var nästa anhalt och vem är lilla jag att säga emot. Via 1177 var det direkt in till akuten (tack Elize för färdtjänst) och redan efter 45 minuter (imponerande sjukvård) var jag på väg hem igen efter ännu mer sköljning, undersökning, mirakelsalva och ett konstaterande av den vackra och kompetenta läkaren: ”Du hade tur!” Jag är faktiskt beredd att hålla med henne…

Nu skriver vi onsdag och allt är återställt till det normala men jag vill gärna bjuda på lite bilder hur det kan se ut när man klantar sig med batterisyra. Sensmoral av denna lilla story är att fula skyddsglasögon ska användas i fortsättningen och att en varm och go lördagskväll är en sällsynt illa vald tidpunkt att pilla med batterisyra. Undrar om det går att laga tröjan?

Vilken härlig söndag det blev med en riktigt rejäl vårkänsla. Blev till att sätta på sommarskor på det lilla livets kärra och eftersom damen också tyckte ekipaget var smutsigt fick det bli en Diamantare på Statoil (automattvätt med extra allt). Nåja, det lilla livet låg inte på latsidan utan fejade för fullt på sjösidan så nu är vi preppade för utesäsongen vilken brukar börja med påskdoppet. Nedräkningen dit fortsätter och nu återstår bara ynkliga tretton dagar om jag räknat rätt och som synes är tempen uppe och luktar på tio grader så någon större kraftansträngning lär det inte bli i år. Åtminstone inte värre än den sedvanliga ljuvliga kallduschen på mornarna.

Häromveckan cirklade en rovfågel över ägorna så kameran var fullt beredd men det mest exotiska som dök upp denna vårsöndag var ett par gapiga vita örnar. Men det är ju förstås pippifåglar det också…

Så var huset rensat på julprylar och inte ens en liten tomte kan skymtas. Nu tittar vi framåt och börjar förberedelserna inför premiärdoppet på påskafton som i år infaller den 23 april. Väldigt sent så isen borde ha skingrat sig fast först återstår några vanskliga vintermånader. Undrar om den galne sotaren tänker dyka upp i år?

Nu blir det kökstjänst för lilla mig, en fågel väntar på att anrättas i ugnen och förfriskningar skall plockas fram!

Som om vi inte hade nog med snö blev det lite påspädning idag. Och det lär visst hålla på tills i morgon eftermiddag. Kul!

Får nog fundera på att sänka ambitionsnivån och nöja mig med att göra det framkomligt. Undrar vad det lilla livet tycker?

Julen närmar sig med stormsteg och denna kyliga morgon tuttade vi på det tredje adventsljuset. I kombination med en korrekt frukost och en sparad bilaga av morgontidningen blev det ännu en ljuvlig söndagmorgon.

Utanför fönstren har vintergästerna nu börjat samlas kring matborden och förutom pilfinkar, talgoxar och blåmesar har de senaste dagarna även grönsiskor samt en och annan färgglad steglits synts flaxa omkring.

Ljus nummer två är tänt och får därmed hjälpa till att lysa upp vintermörkret och sprida skön stämning över smarriga långfrukostar. Förutom god mat och mycket god stämning inomhus bjöd gårdagskvällen även på lite trolsk stämning utomhus som synes.

Den kulturella systern gjorde ett nedslag denna vinterafton och hade väskan proppad med diverse kläder från anno dazumal. Först bjöds hon på en läcker laxtoast som förrätt vilket följdes av en välkryddad kycklingfilé med parmalindad sparris som tilltugg. Efter en enkel dessert bestående av lyxiga glassbitar drog cirkusen igång…

Vi pratar kläder som jag lite svagt kan minnas min gamla moder stoltserade med när hon hedrade bakfickan på Grand Hotel i Helsingborg. Och med tanke på min ålder är det mycket länge sedan. I skrivande stund är dom två ystra systrarna fortfarande uppe i varv. Det lär krävas förfriskningar för att komma helskinnad ur detta!!!

Så var det första advent och den inleds med att spana in nästan två decimeter snö som fallit under natten. Betagande vackert! Men framför allt inleds dagen med en riktig rejäl långfrukost, den sparade söndagsbilagan och så förstås att tutta på första ljuset i den nyinförskaffade ljusskapelsen.

Sen är agendan självskriven. Snöskottning i den högre skolan och att plocka in trädgårdsmöblerna på framsidan. Inte ens jag tror dom kommer till användning på ett tag…

Dagen innan första advent detta år blev en kall, vit och riktigt skön dag. Samtidigt en unik dag eftersom skutan i år faktiskt ligger på land och inte kopplad i isens grepp. Småpipparna har också börjat hitta hit fast med tanke på att det bjuds käk på alla möjliga och omöjliga ställen i trädgården är det kanske inte så konstigt att dom gillar oss.

Efter att dom sista ljuspunkterna kommit på plats bjöds det lilla livet som avslutning på en köttbit som, med tanke på att damen har känningar av feber, borde räckt till fyra men i vanlig ordning blev det bara smulor kvar. Kan ju i och för sig bero på att smaken var helt outstanding

I morgon tänder vi första adventsljuset!

En mycket korrekt lördag är snart till ända (återstår lite kaffe och päronkonjak på altanen). En varm, vindstilla och trolsk stämning har vilat över denna lediga dag som till stor del har präglats av bilvård men även trevlig fika när det lilla livets broder med fästmö Annie dök upp. Broder Håkan gjorde ett tappert  försök att förklara hur en stjärnkikare fungerar och det lilla livets barnbarn Rasmus fattade nog allt men jag var i vanlig ordning helt borta.

Eftersom föräldrarna till Tilde och Rasmus är ute och slår klackarna i taket vilar ett tungt ansvar på oss gamlingar vid strandkanten, särskilt på kocken förstås. Jag fick skippa lördagsfavoriten och istället blev det pannbiff med potatismos. Inte riktigt i klass med biffsteken men ganska nära…

Tävelsås var idag arena för Run For Life – 2010 som arrangerades av Sigge Stengårds föräldrar. Sigge är ett tappert barn som kämpar med sjukdomen ”Duchennes muskeldystrofi”. Dagens händelse var ett sätt att samla in pengar till forskning kring denna sjukdom och nästan 500 deltagare hade slutit upp från när och fjärran denna vackra eftermiddag. Frånsett folk från trakten hittade jag också ett par spänstiga kollegor från Växjö i startfältet där jag själv deltog i den lite lugnare promenadklassen. Ett klokt beslut om ni frågar mig.

Min kära dotter klagade på uppdateringsfrekvensen, och det har hon ju faktiskt ganska rätt i, men det är inte lätt att hålla jämna steg med Sjörrödsgänget som far omkring som skållade råttor. På vår kant njuter vi just nu av en skön början på augusti med lite fuktigare morgnar men fortfarande bedårande solnedgångar och varma kvällar. Spindlar och igelkottar hjälper till att förgylla naturbilden som synes.

Födelsedagspengen från det lilla livet investerades i lite extrabelysning till Tuccen och med tanke på att vi går mot mörkare tider får det betraktas som en sund investering. Inte så ofta jag kan klassa mina inköp på det viset

Ännu en ljuvlig sommardag är till ända. Det lilla livet har börjat jobba så jag får gå här och lulla runt i min ensamhet i två veckor och se till att det står en god maträtt (dagens bestod av en liten laxlåda) och ett glas kallt gott vin på bordet när den arbetande tjejen kommer hem. Nåja, det går ingen större nöd på mig när jag slår i en spik, målar lite och sågar när det behövs. Och vad jag vet måste man ta en paus minst en gång i timman enligt facket. Många pauser blir det…

Andra semesterveckan och det ljuvliga vädret rullar på. Här får ni några små betraktelser från strandkanten. Det finns en lista på några lagom projekt som ska betas av och det ska nog hinnas med. Och vackra grillkvällar och mycket bad ska nog också kunna klämmas in.