Det börjar bli hög tid att hålla koll på tempen i sjön och vad passar då bättre än presenten jag fick av kollegorna för ett par år sedan. Trådlöst förstås! För övrigt stiger temperaturen på altanbygget också. Nu måste stolparna på plats innan de sista brädbitarna skruvas dit.

60-årskalas är det inte så ofta på våra breddgrader men idag hände det. Det lilla livets broder, även känd som Sotaren i vidare sammanhang, firade nämligen denna högtidsdag på våra domäner. Inte av egen vilja utan hans kära barn hade ställt i ordning ett rekorderligt kalas och vi hade äran att få stå för lokaliteterna. Och ett redigt kalas blev det. Grillarna gick glödheta och jubilarens, barnens, barnbarnens och syskonens tallrikar fylldes med de flesta köttbitar som gick att uppbringa. Dessertavdelningen gick inte av för hackor heller, vad sägs t.ex. om råmjölkspannkaka med sylt, kladdkaka, jordgubbar och mycket mer. Och som toppen på isberget kastade sig jubilaren och den lilla sonen utan att tveka i det 13-gradiga vattnet. Lite jobbigt fick den gamle gubben det när han tvingades jaga efter den eftertraktade handduken. Men vem behöver en handduk efter den rushen? Hoppas hemfärden klarades av utan ögonbindel så han fick behålla maten.

Ingen vanlig dag idag, det är ju Hannas 10-årsdag. Detta är tjejen som dansar, lirar fotboll, skuttar omkring på hästar och även låter brorsan bjuda på en sjötur. Kalaset i helgen ser vi fram emot och då blir det stora kramen. Och ett pyttelitet paket kanske? Stort grattis Hanna!

Regelverket är nu äntligen på plats! Så också en bärande stolpe till altantaket som propsade på byte och vid en sådan komplicerad operation kallas förstås Uffe in, en bred och trygg axel att luta sig emot. Nu återstår bara det som kan kallas finlir, d.v.s. få trallgolvet och staket på plats och en sprillandes ny helglasad altandörr som hamnar på plats i nästa vecka. Men jämfört med det grovarbetet som gjorts fram till dags datum är det att betrakta som en liten finpromenad i parken.

När några brädor till flyttades på visade det sig att också altandörren kommer att gå till byggtippen. Den ska ersättas av en helglasad version så vi är inte särskilt ledsna för det. I övrigt börjar vi närma oss den punkt när trallgolvet kan börja läggas, troligen i nästa vecka.

Så var man åter i hemmets lugna vrå efter att ha att ha varit ute på en tripp med gamla kollegor från 70-talet. Det skulle kunna kallas en panterresa, en rollatorresa eller varför inte en resa tillsammans med den tekniska ryggraden i svenskt försvar under det kalla kriget. Oavsett vilket är det lika roligt varje gång och just denna gången gick resan till Tallin där det egentligen bara stod en punkt på dagordningen; umgås och ha kul. Det seriösa inslaget bestod av en trevlig guidad rundtur i Tallins gamla stad med omnejd och förstås att bocka av den gamla hansastadens uteserveringar. Uppdraget genomfördes in i minsta detalj och ska ni dit och tänker lämna hamnområdet så missa för allt i värden inte the Old Town.

Det som började med ett byte av altanstaket har nu blivit en helt nytt trädäck pÃ¥ den utsatta delen av altanen. Och projektet växer ju fler gamla brädbitar som flyttas pÃ¥. Ni vet hur det brukar funka, byts allt annat är det ju lika bra att ocksÃ¥ ta den, och den, och den…  Men den värsta biten är nu avklarad vilket innebär att sex betongplintar, som väger ca 60 kg styck, har hamnat i backen och väntar pÃ¥ lite nya fräscha tryckimpregnerade reglar. Men först ska den den gamle ta en tur till Tallin med gamla jobbpolare. Nu rÃ¥kar jag vara junior i det glada gänget sÃ¥ dÃ¥ kan ju räkna ut resten. Undrar om det finns plats för alla rollatorer pÃ¥ bÃ¥ten?

Våren börjar synas bland träd och buskar och nu hotar väderprofessorerna med att det ska bli vettiga temperaturer också. Nice, det välkomnar vi. Fast sådana detaljer bryr sig inte Robban om utan den lille gossen jobbar på i ur och skur. Den arbetsamme rackaren har nu varit igång några dagar och redan börjar gräsmattan se hyfsat välansad ut. Han får några dagar till på sig sedan skruvar vi ner klipphöjden ett snäpp till. I övrigt är det altanarbete som gäller och på dagens agenda står att riva det sista gamla virket och börja gräva ner stolpar för de nya reglarna som anländer i veckan tillsammans med övrigt virke. Fast det vankas också en Tallinresa i veckan med gamla kollegor. Tufft att vara panchsis!

Gräset har vaknat till liv och då gäller det att vässa alla vapen som finns i skåpet. I vårt fall innebär det att steppa ner i källaren och plocka fram den nya roboten (fyndigt döpt till Robban av det lilla livet), slita lite i gränslinorna och sedan jaga ut den sömniga rackaren i arbete över de oändliga ägorna. Nu klarade sig den lilla manicken med två klippningar idag men i morgon förväntar vi oss lite mer av denna gåva från gudarna (nåja, lite betalt ville gudarna allt vilja ha). Det här är vår variant på ett kosläpp

Tanken när denna dag började var inte att sjösätta lyxskutan men en boll som blixtsnabbt försvann i fjärran pÃ¥skyndade förloppet. Supergoa barnbarnen Jesper och Hanna sÃ¥g med en välriktad spark till att bolluslingen landade elegant i det brÃ¥ddjupa havet (nÃ¥ja, tre meter i alla fall) och efter att barnens fader och farfar kastat bÃ¥ten i sjön skickades dom iväg för att hämta kulan. Vi tyckte liksom att det var inte mer än rätt. Dock kommer vi aldrig att erkänna att det funderades pÃ¥ om vi inte borde varit med i bÃ¥ten (puuhhh…).