Arkiv för 2012

Det börjar bli hög tid att hålla koll på tempen i sjön och vad passar då bättre än presenten jag fick av kollegorna för ett par år sedan. Trådlöst förstås! För övrigt stiger temperaturen på altanbygget också. Nu måste stolparna på plats innan de sista brädbitarna skruvas dit.

60-årskalas är det inte så ofta på våra breddgrader men idag hände det. Det lilla livets broder, även känd som Sotaren i vidare sammanhang, firade nämligen denna högtidsdag på våra domäner. Inte av egen vilja utan hans kära barn hade ställt i ordning ett rekorderligt kalas och vi hade äran att få stå för lokaliteterna. Och ett redigt kalas blev det. Grillarna gick glödheta och jubilarens, barnens, barnbarnens och syskonens tallrikar fylldes med de flesta köttbitar som gick att uppbringa. Dessertavdelningen gick inte av för hackor heller, vad sägs t.ex. om råmjölkspannkaka med sylt, kladdkaka, jordgubbar och mycket mer. Och som toppen på isberget kastade sig jubilaren och den lilla sonen utan att tveka i det 13-gradiga vattnet. Lite jobbigt fick den gamle gubben det när han tvingades jaga efter den eftertraktade handduken. Men vem behöver en handduk efter den rushen? Hoppas hemfärden klarades av utan ögonbindel så han fick behålla maten.

Ingen vanlig dag idag, det är ju Hannas 10-årsdag. Detta är tjejen som dansar, lirar fotboll, skuttar omkring på hästar och även låter brorsan bjuda på en sjötur. Kalaset i helgen ser vi fram emot och då blir det stora kramen. Och ett pyttelitet paket kanske? Stort grattis Hanna!

Regelverket är nu äntligen på plats! Så också en bärande stolpe till altantaket som propsade på byte och vid en sådan komplicerad operation kallas förstås Uffe in, en bred och trygg axel att luta sig emot. Nu återstår bara det som kan kallas finlir, d.v.s. få trallgolvet och staket på plats och en sprillandes ny helglasad altandörr som hamnar på plats i nästa vecka. Men jämfört med det grovarbetet som gjorts fram till dags datum är det att betrakta som en liten finpromenad i parken.

När några brädor till flyttades på visade det sig att också altandörren kommer att gå till byggtippen. Den ska ersättas av en helglasad version så vi är inte särskilt ledsna för det. I övrigt börjar vi närma oss den punkt när trallgolvet kan börja läggas, troligen i nästa vecka.

Så var man åter i hemmets lugna vrå efter att ha att ha varit ute på en tripp med gamla kollegor från 70-talet. Det skulle kunna kallas en panterresa, en rollatorresa eller varför inte en resa tillsammans med den tekniska ryggraden i svenskt försvar under det kalla kriget. Oavsett vilket är det lika roligt varje gång och just denna gången gick resan till Tallin där det egentligen bara stod en punkt på dagordningen; umgås och ha kul. Det seriösa inslaget bestod av en trevlig guidad rundtur i Tallins gamla stad med omnejd och förstås att bocka av den gamla hansastadens uteserveringar. Uppdraget genomfördes in i minsta detalj och ska ni dit och tänker lämna hamnområdet så missa för allt i värden inte the Old Town.

Det som började med ett byte av altanstaket har nu blivit en helt nytt trädäck pÃ¥ den utsatta delen av altanen. Och projektet växer ju fler gamla brädbitar som flyttas pÃ¥. Ni vet hur det brukar funka, byts allt annat är det ju lika bra att ocksÃ¥ ta den, och den, och den…  Men den värsta biten är nu avklarad vilket innebär att sex betongplintar, som väger ca 60 kg styck, har hamnat i backen och väntar pÃ¥ lite nya fräscha tryckimpregnerade reglar. Men först ska den den gamle ta en tur till Tallin med gamla jobbpolare. Nu rÃ¥kar jag vara junior i det glada gänget sÃ¥ dÃ¥ kan ju räkna ut resten. Undrar om det finns plats för alla rollatorer pÃ¥ bÃ¥ten?

Våren börjar synas bland träd och buskar och nu hotar väderprofessorerna med att det ska bli vettiga temperaturer också. Nice, det välkomnar vi. Fast sådana detaljer bryr sig inte Robban om utan den lille gossen jobbar på i ur och skur. Den arbetsamme rackaren har nu varit igång några dagar och redan börjar gräsmattan se hyfsat välansad ut. Han får några dagar till på sig sedan skruvar vi ner klipphöjden ett snäpp till. I övrigt är det altanarbete som gäller och på dagens agenda står att riva det sista gamla virket och börja gräva ner stolpar för de nya reglarna som anländer i veckan tillsammans med övrigt virke. Fast det vankas också en Tallinresa i veckan med gamla kollegor. Tufft att vara panchsis!

Gräset har vaknat till liv och då gäller det att vässa alla vapen som finns i skåpet. I vårt fall innebär det att steppa ner i källaren och plocka fram den nya roboten (fyndigt döpt till Robban av det lilla livet), slita lite i gränslinorna och sedan jaga ut den sömniga rackaren i arbete över de oändliga ägorna. Nu klarade sig den lilla manicken med två klippningar idag men i morgon förväntar vi oss lite mer av denna gåva från gudarna (nåja, lite betalt ville gudarna allt vilja ha). Det här är vår variant på ett kosläpp

Tanken när denna dag började var inte att sjösätta lyxskutan men en boll som blixtsnabbt försvann i fjärran pÃ¥skyndade förloppet. Supergoa barnbarnen Jesper och Hanna sÃ¥g med en välriktad spark till att bolluslingen landade elegant i det brÃ¥ddjupa havet (nÃ¥ja, tre meter i alla fall) och efter att barnens fader och farfar kastat bÃ¥ten i sjön skickades dom iväg för att hämta kulan. Vi tyckte liksom att det var inte mer än rätt. Dock kommer vi aldrig att erkänna att det funderades pÃ¥ om vi inte borde varit med i bÃ¥ten (puuhhh…).

Under ytan pÃ¥ det vita virket är det inte alla gÃ¥nger sÃ¥ vackert. Altanstaketet har gjort sitt efter över tjugo Ã¥rs tjänst och mÃ¥ste bytas ut innan endast smulor Ã¥terstÃ¥r. Det innebär att en del av trädäcket mÃ¥ste flyttas pÃ¥ för att komma Ã¥t stolparna och i vanlig ordning sÃ¥ brukar det medföra att andra brädbitar hittas som kanske ocksÃ¥ borde bytas ut (ni vet, när man ändÃ¥ hÃ¥ller pÃ¥…). Dagens stalltips är att det mesta blir nytt och fräscht men den ansvarige projektledaren har ju ganska gott om tid. Projektägaren, det lilla livet, föreslog att det gamla trallvirket kunde passa bra pÃ¥ en ny brygga och det är ju en lysande idé. Kan mycket väl bli sÃ¥.

Har en f.d. kollega som letar efter sin bortsprungna katt och är det så att ni är ute och lufsar i Växjötrakten skulle han uppskatta om ni tjoar till om ni har några tips eller sett något. Katten heter Isadora och är mestadels vit med mockabruna fläckar på rygg och vid ena ögat och svans. Hon har blå ögon och en mörkbrun fläck runt vänster öga och även det vänstra örat är mörkbrunt. Isadora försvann ifrån Liedbergsgatan vid Spetsamossen mitt i Växjö den 26 mars någon gång under dagen. Hon är mycket social, kelig och inte rädd för något. Isadora väger ungefär 4kg, är ca 5dm lång och 3dm hög. Hon är chippad och även polisanmäld som försvunnen.

Har ni sett henne eller har några tips så hör av er till mig eller ännu bättre kontakta Andreas direkt på 0709-215388. Den som hittar henne och återbördar henne får hittelön och säkert också en bamsekram om jag känner Andreas rätt.

Lite halvfestligt vid strandkanten denna lördag när det lilla livet och den galne påskbadaren firar nio år som gifta. Fast med tanke på att vi klämde och tryckte på varandra i femton år först (man kan inte vara nog försiktig) är det kanske inte så märkvärdigt. Det som kanske kan tyckas är uppseendeväckande och förvånande är att den galne påskbadaren klarade testet. Nåja, en fin eftermiddag är det och det kan tyckas att en maffig biffstek borde pryda bordet denna afton men det lilla livet har önskat sig en helstekt kotlettrad och då får det bli så. Nu ropade det lilla livet, hög tid att bege sig till köket!

Dottern och hennes fina familj förärade i samband med påskdoppet den nyblivna pensionären en icke tidigare skådad fågelmatare som väldigt fiffigt apteras direkt på fönsterrutan. Så nu skiljer det bara lite glas mellan den gamle mannen och hans trogna frukostpolare. Första gästen vid fönsterbordet blev en liten tjusig blåmes. Nice!

Den galne påskbadaren och hans trogna supporterskara Annie, Hanna, Ebba och Måns, som inte sviker den gamle, håller på traditionerna och eftersom det är påskafton idag gick det traditionella påskdoppet av stapeln som vanligt. Det ska väl erkännas att några längre sträckor simmades det inte utan det gick i världsrekordfart när vi tog oss upp ur det svinkalla vattnet. Men riktigt rejält uppfriskande var vi alla överens om att det var. Traditionsenligt följdes doppet förstås av korvgrillning och dom välsmakande korvarna intogs naturligtvis utomhus, var annars käkar galna påskbadare sin mat?

Nästa år kanske barnens föräldrar repat mod och deltar i denna smått religiösa upplevelse

Inte helt otippat dök dom upp, alla smÃ¥ fina barn som inte ville hänga kvar i TävelsÃ¥s denna häxornas kväll utan hade siktet inställt pÃ¥ BlÃ¥kulla. Eller kanske var dom bara ute efter lite härligt godis dom smÃ¥ rackarna. NÃ¥ja, det spelar ingen roll vilket, alltid lika roligt när dom dyker upp. Det lilla livet tyckte att  jag skulle köpa pÃ¥skgodis sÃ¥ det säkert räckte till alla ”du äter ju ändÃ¥ upp det som blir över…”. SÃ¥ dÃ¥ gjorde jag förstÃ¥s det, blev nog typ 3 kg. Men nu är det bara smulor kvar, kanske räcker det till en film. Glad PÃ¥sk till er alla!

Första veckan pÃ¥ friherrelivet! Efter att ha ägnat en del tid Ã¥t extremt viktiga och absolut nödvändiga saker, som t.ex. fÃ¥ alla synkningar av mobilen pÃ¥ plats, rensa ut ett arbetsliv ur datorerna och käka ett par lÃ¥nga frukostar var det sÃ¥ igÃ¥r dags för en liten promenad runt sjön. Jag har i ett svagt ögonblick lovat mig att själv att det ska kunna bli tre rundor i veckan, dock aldrig mindre än tvÃ¥. NÃ¥ja, vi fÃ¥r väl se hur länge ambitionerna hÃ¥ller men oddsen bedömer jag som ganska goda. Fast nu skiner solen och törsten är olidlig…

Efter att ha sett företagets skärmsläckare räkna ner pÃ¥ alla datorer och efter en uppskattad pampig rollatoruppvaktning tidigare i veckan var det sÃ¥ dags för the grand finale. Och vilken härlig dag det blev! Först tydligt anvisad en reserverad parkeringsplats, upplockad i rullstol och omedelbart serverad en GT pÃ¥ silverbricka (hur kunde ni veta?) och sedan inrullad pÃ¥ ett pimpat rum. Vilken start pÃ¥ dagen! Sedan blev det kungliga applÃ¥der frÃ¥n massorna vid en Kök11-samling där en resumé av gamlingens liv passerade revy pÃ¥ en bamseskärm och presenter i massor. Efter att ha lyckats trycka in ett minimalt arbetspass blev det sedan en korrekt lunch pÃ¥ Öjaby HerrgÃ¥rd där vi även fick avnjuta ett sanslöst musikstycke av en ”Mr or Mrs Anonymous Temporary Test Leader”. Inte ett öga var torrt!  De fÃ¥ timmar som Ã¥terstod av dagen lyckades inrymma ett ytterst minimalt arbetspass, ännu mera presenter och GT för att sedan avslutas med att bÃ¥de bil och pensionär transporterades hem till strandkanten av tvÃ¥ puddingar till chefer. En fullständigt fantastisk dag!

Kolleger och vänner, jag är så grymt tacksam och imponerad av allt jobb som lagts ner för att förgylla en liten mans sista arbetsdag. Något jag kommer att bära med mig och minnas när jag sitter och doppar tån i vattnet, sörplar på något läskande, klappar till en golfboll, dödar en gädda, plåtar en tiger i Afrika, sitter på parkbänken omgiven av änder som suktar efter mina torra brödsmulor eller betar av det lilla livets to-do-lista (har redan bytt kontakt på dammsugaren).

All the best!!!

Vilken underbar kväll. Det lilla livet har några dagar förmanat mig att vara hemma senast 18:00 denna vackra vårkväll och när detta mantra upprepas några gånger inser jag att det är allvar. Alltså inget att leka med! Nu vet jag äntligen varför det påmindes lite extra,  lite mer än när staketet ska fixas. Huset var nämligen fullt av brudar, riktiga puddingar, men det första som siktades var en Ginrollator. Mat, dricka, brudar och en besiktigad Ginrollator, vad mer kan en blivande friherre behöva? Inte ens dom viktiga citronerna saknades. Tack underbara Bossbrudar och det lilla livet! Ett minne för livet!

Den uppmärksamme läsaren noterade i förra inlägget att jag förärats en häftig brödbok av det lilla livet. Nu visar det sig att grannen var inblandad i valet av bok, samma granne som hämtade nÃ¥gra ogräddade rÃ¥gfrallor i sin kyl som ersättning för en liten fotosession. Efter en kvart i ugnen denna vackra morgon hade vi ett gäng varma härliga frallor som förgyllde frukostbordet. Av en händelse rÃ¥kar receptet finnas i min bok och det är inte utan att jag fick blodad tand. Vi fÃ¥r väl se om jag har fallenhet för detta mjöliga knÃ¥dande hantverk…