Arkiv för september, 2009

När jag äntligen fick spaljen på plats i somras var det lilla livet mycket snabbt framme och planterade några små vildvinsplantor och lovade att dom så småningom skulle klättra omkring och leka bland brädorna. Och så verkar det också bli, redan nu visar dom tendenser men visar framför allt upp vackra höstfärger som synes. Vacker är också den hibiskus som under sommaren haft en framskjuten plats ute på altanen. Nu när det börjar hösta till sig får den komma in och gotta sig i stugvärmen vilket den inte verkar ha något emot.

Men just nu är det problem med värmesystemet i huset så lilla hibiskusen kanske snart vill flytta ut igen. Det beror nog helt på om min tröstlösa jakt på hantverkare kommer att lyckas.

Veckan som gick lyckades det lilla livet passa in sina lediga dagar med att skolväsendet bestämt sig för att skicka sina anställda på någon utbildning. Sådant bekymrar förstås inte en mormor/farmor utan hon öppnar famnen och får några fina dagar med barnbarnen.

Det började med lunch vid en av stadens restauranger, och vad jag vet rensades alla faten ordentligt, och sen blev det full fart vid strandkanten. Man kan ju anta att di små liven sedan somnade som stockar vilket också stämde på alla utom minstingen Tilde. Vid tolvsnåret tittade hon fortfarande på Sunes Jul med ögon stora som tefat. Nåja. till slut sussades det i varenda liten hörna.

Vilket septemberväder! Det utnyttjades till målarkluddsarbete och denna gången var det staketet vid vägen som fick sig en omgång. Vi satte det på plats 2003 och målade det första gången året därpå. Nu har det ju ett utsatt läge och var i behov av lite färg vilket jag lite obetänksamt lovade fixa under den lååånga semestern. Nåja, det blev ju av till slut i alla fall.

Nu kommer lite matte i den högre skolan. Det 25 meter långa staketet består av 10 stolpar, 20 reglar och över 200 staketpinnar. Nu består ju varje detalj av sex sidor inklusive ändarna och då har ni redan räknat ut att den lille amatörmålaren har gått över minst 1380 ytor. Inte konstigt att det kändes drygt. Total arbetstid 11 timmar inklusive en och annan paus (okay då, dom blev ganska många). Favoritfärgen i fall som dessa är Tinovas brunsvarta lasur. Snyggt som f-n.

Helgen kröntes med att grillen (sista gången i år?) fick jobba med ett gäng fläskkotletter. Och det gjorde den utmärkt!

Denna söndag styrdes kosan mot Nättraby mellan Ronneby och Karlskrona för att besöka Blekingeplantan som det lilla livet velat göra bra länge. Vi passade på att köra småvägar när det det var möjligt så resan ner gick via Ingelstad och Rävemåla vilket var ett vackert vägval. Och Blekingeplantan var ett himmelrike för den grönfingrade hustrun som efter att ha gått sina vanliga spaningsrundor kom igång riktigt. In i bilen åkte en buske, diverse blommor, vackra saker och som toppen på berget en dörrmatta! Som ni ser var det välfyllt både ute och inne i butiken och den shoppande hustrun stortrivdes. En välkomstblomma med mystiska prydnadsfrukter till huvudentrén och en vacker pryl till gästdörren med fantastiska höstfärger blev några av de många köpen. Ett besök rekommenderas varmt.

Hemvägen gick via Ronneby Brunn, äta mÃ¥ste man ju, och sedan vidare via Tingsryd – Urshult – Jät – Stenslanda för att sÃ¥ smÃ¥ningom Ã¥ter hamna i TävelsÃ¥s. Jepp, sÃ¥ kan en trevlig dag pÃ¥ landet se ut.

Detta verkar arta sig till en fin septemberdag. Det lilla livet har jobbat natt så jag fick njuta av detta själv medan morgonkaffet slank ner och det var inga större problem.

Känns som lite trädgårdsarbete står på agendan idag. Gäller att passa på eftersom det bara är tio dagar kvar till höstdagjämningen, d.v.s. då dag och natt är lika långa. Sen går det bara utför ända fram till den 21 december när dagen är som allra kortast (vintersolståndet, men det visste ni ju).

Sommaren får nog betraktas som historia men kvällar som denna lever hoppet kvar. Här ser ni två scener tagna med knappt en timmas mellanrum och som utspelar sig denna ljuvliga septemberkväll medan vi knaprar på en kvällsmåltid på altanen. Mäktigt är nog det ord som bäst passar in.

Undrar lite hur många solnedgångar som plåtats vid denna strandkant under åren. Dessa fantastiska avslutningar på dagen är ju dock alla olika men ändå är alla lika bedårande.

Då var det dags för nästa fjortonåring bland barnbarnen och nu är det Annie som kliver fram för att motta alla hyllningar. Nu firade vi faktiskt den unga vackra damen redan i söndags men det är ju just denna dagen som är den riktiga dagen.

Som vanligt strålade den goa hästtokiga tjejen när hon öppnade paket och sprättade kuvert i söndags och hade också haft den goda smaken att önska sig baconlåda på matbordet. Grattis i massor Annie, ha en riktigt bra dag!

Upptäckte att i fredags var det faktiskt tre år sedan det första blogginlägget skrevs vilket väl får betraktas som ganska imponerande, åtminstone med mina mått mätt. Det har ju skett lite förändringar under resans gång och det är faktiskt en till på gång. Jag håller på att flytta över hela kalaset till en ny plattform och senast vid månadsskiftet skall det se lite annorlunda ut. Ja, ja, ja, jag vet vad ni tänker. Den galna påskbadaren måste ha för lite att göra.

Men nu skall vi fira lite, bloggen och jag, Undrar vad jag skall bjuda på?

I skuggan av Solheim Cup avgjordes denna dag TävelsÃ¥smästerskapen i Golf pÃ¥ Emmaboda GK. Det var bara kända ansikten som gjorde sitt yttersta i denna ystra lek och alla hade lika roligt som vi alltid brukar ha. Här ser ni fyra av totalt fjorton laddade golfare som är beredda att slÃ¥ upp lite torv pÃ¥ den fina banan och som ni ser är det inga ledsna miner. Och vad sägs om det digra prisbordet – värdigt en tävling pÃ¥ touren om ni frÃ¥gar mig. Arrangör, eldsjäl och prisutdelare var Jerry som fick äran att förära förstapriset till Lisbeth. En fräsch tjej som vet hur man slÃ¥r till en pingisboll, hur man arrangerar ett VM i dans och som bevisligen ocksÃ¥ vet hur man klappar till en golfboll. Respekt!

Ni undrar förstås hur det gick för den galne påskbadaren men det får ni aldrig veta. Så nu pratar vi inte mer om det.

Kanske lite tidigt att förbereda julen men vissa är ute i väldigt god tid. Årets årgångsglögg har presenterats och så här lägger Systembolaget ut texten:

”Ã…rgÃ¥ngsglöggen fÃ¥r sin smak av traditionella ingredienser med julkänsla. Tidigare Ã¥r har den bland annat smaksatts med pomerans, havtorn, vinteräpple och hjortron. Ã…rets upplaga, BLOSSA 09, anknyter naturligt till julens smakpalett med sin friska doft och smak av clementin. Servera den rumstempererad eller värm den pÃ¥ traditionellt vis och upptäck att clementinsmaken dÃ¥ blir en aning tydligare (89 kr/750ml).”

HÄR finns mer att läsa. I can’t wait…

För en gammal stadsbo känns det ibland nästan som att bo i en djurpark där fåglar, fiskar, ekorrar, igelkottar, mullvadar och även snokar hör till vardagen. Den här lilla krabaten hade letat sig upp till huset häromdagen och hade vissa besvär att kravla sig fram på stenytorna. Vi är nu ganska vana vid att se en och annan snok ta sig en simtur vid bryggan, dock inte detta ganska färska exemplar, men har inte tidigare sett dom ta sig en tur upp till huset. Måhända var den lite sällskapssjuk, speciellt rädd var den i alla fall inte.

Hustrun är en sann djurvän och väldigt förtjust i våra snokar, alla grannar delar dock inte den entusiasmen, och när den gamle stadsbon tog sig an ormen tyckte jag mig skymta beundran i del lilla livets blick. Jepp, det är faktiskt mina händer som syns. Hmmm, det är väl en snok? Jag kan lugna er med att den varsamt återbördades till sin naturliga miljö.

I helgen hade vi äran att vara med om ett riktigt sagobröllop i herrgårdsmiljö. På en brygga vid Örkens strand tog hustruns systerdotter Elin ett rejält tag om sin älskade Stefan och inte ett öga var torrt. Brudparet äntrade efter prästens välsignelse en lövad båt för en tur norrut med destination Ramkvilla Wärdshus där det hurrades, talades och serverades femstjärnig mat (och en massa andra godsaker).

Ett rekorderligt bröllop på min ära!