Arkiv för juni, 2009

Jag vet inte hur ni andra haft det men i Kronoberg har himlen varit öppen denna dag för att inte tala om ett konstant dundrande och blixtrande. Här får ni en liten bild av hur det sett ut, mest ur Annies perspektiv eftersom hon med bravur hållt i kameran på dom flesta bilderna. Själv har jag suttit i tryggt förvar på jobbet medan det lillla livet haft barnbarn och kompisar på besök. På en av bilderna ser ni en ganska nyinköpt parasoll när den fortfarande lever. Den får numera med största sannolikhet anses ha gått vidare till dom sälla jaktmarkerna.

Solnedgången är förstås min, what else?. Men en värdig avslutning på denna eländiga dag.

Vid det här laget vet ni att det lilla livet är en riktig trädgårdskrypare. En tidigare granne kallade henne mullvad, dock med kärlek i tonfallet. Men hon lyckas i stort sett med allt hon hittar på i trädgården och just nu blommar hennes älskade ros Louise Odier som är en fin busk/klängros med vassa taggar. Att jag nämner det är för att jag har förmånen att få stoppa in händerna och binda upp en och annan pinne vilket innebär kraftigt sargade händer. Men i vanlig ording biter en riktig karl ihop och bryr sig inte om blodvitet

I fjol petade vi ner ett bigarrÃ¥träd pÃ¥ ägorna, tänkte det kunde vara mysigt med lite vackra bär. Det lilla trädet är fortfarande en baby men det verkar som det kommer bli mÃ¥nga bär redan i Ã¥r. Tyvärr har vi slarvat bort namnet men vi skall nog överleva ändÃ¥. Denna vackra sommarmorgon hittade vi som ni ser ett klarrött litet bär i lövverket – en riktig skönhet.

Hustruns syster passade också på att plåta trädets husse efter ett precis avklarat morgondopp. Vi är nog alla överens om att det lilla bäret lätt vinner skönhetstävlingen.

I fredags fick vi trevligt besök vid strandkanten. Dotterns blivande svärmor (räknar vi kallt med) och hennes goe karl (han gillar GT som det anstår en riktig karl) stannade till efter att i flera veckor kuskat runt i norra Sverige med den eleganta husbilen. Det blev förstås en korrekt lunch med sill och nypotatis som på kvällen följdes upp av några bamsiga grillade entrecoter inköpta hos Citygross och så det berömda nypotatisknyttet. Och ett kvällsdopp förstås!

Det springer omkring en och annan igelkott på ägorna som det lilla livet vurmar för. Den här lilla krabaten kutade omkring utanför husknuten på självaste midsommarafton men när hustrun beslöt sig för att bjuda på lite käk förvandlades den till en ballongliknade piggdyna. Och där satt den envist stirrande in i väggen i säkert en halvtimma för att sedan ge sig iväg utan att kolla in den läckra måltiden.

Blev kanske putt när nubbe saknades. Det har jag full förståelse för.

Klassikerna sill och jordgubbar fanns på bordet denna midsommar förstås. Det som lite avvek från mönstret skulle kunna vara midsommarbadet i en sjö som enligt termometern skulle hålla 18 grader men som kändes ligga på strax över fryspunkten. Och sen tillhörde väl inte vår lilla nattvickning på svenska Örkenkräftor det som brukar sättas fram på ett midsommarbord.

Nu kallar lopplådan, natt.natti.

Det kommer att bli en lugn men skön traditionell midsommar vid strandkanten och med ett normalt svenskt midsommarväder ser det ut som. Några blomster plockade vid vägkanten får pryda bordet i pensionärskuvösen som en dag som denna är guld värd.

Glad midsommar på er, nu börjar det dra ihop sig till sill, nypotatis och tillbehör

Det blev en hyfsad dag till slut vilket det fanns lite tvivel om i förmiddags. Och som synes är det inte några ben i laxen när det gäller avslutningen på denna söndag. Klickar ni på bilden blir det än mer smäktande.

Frånsett den sega ryggbiffen i fredags har det varit en riktigt go helg med ett särskilt uppträdande av den galne flaggviftaren.

Rösten är också lagd, får väl kolla in dumburken om det egentligen gör någon skillnad.

Är det nationaldag så är det. Således ett rejält tag i flaggan och fram med nationaldrycken, så ser ett korrekt firande av nationaldagen ut vid strandkanten. Vår kära granne såg lite undrande ut ett kort tag men det redde vi ut lite senare.

Utöver nationaldagsfirande invigde vi lite nya dynor och en häftig aluminiumparasoll på altanens fria del så en hel del nytta har skett även denna dag. Dynor och parasoll inköptes i veckan hos Benisab i Ingelstad, endast två rejäla järntreor från Tävelsås. Vi hade faktiskt inte hört talas om företaget tidigare men så råkade vi hitta dom på nätet och hädanefter kommer vi att kolla där först. Trevligt folk och ett enormt utbud. Stark rekommendation!

Gårdagens eländigt sega köttbit ersattes av helstekt kotlettrad med färsk sparris inlindad i kallrökt skinka och lite smaskiga tillbehör. Och den måltiden fanns inget att klaga på.

Det började så himla bra, vacker smäktande sol på väg ner och ett par till synes läckra köttbitar i kylen. Och dom var faktiskt minst sagt lika läckra i stekpannan men tyvärr inte lika njutbara när dom skulle avnjutas. Visade sig vara ett par sega rackare, inhandlade till extrapris hos den lokala handlaren, och som vanligt får man vad man betalar för.

Egentligen borde jag vid det här laget vara gammal nog att fatta att handlaren inte säljer fullgott kött till extrapris. Pucko!!!

Öppet brev till min dotter: Du klagade visst över att bilderna på bloggen inte blåstes upp när du klickade på dom. Men eftersom jag bäddat in bloggen i strandhusets website är det lite tekniska begränsningar när det gäller få till en riktigt cool lösning. Dock så har jag har fixat en nödlösning i avvaktan på något bättre så klicka på nu lilla damen.

Vänsterbilden är från ditt kalas, du har faktiskt själv tagit den, och den andra är från Växjöloppet där kollegan Anne fick mig i sökaren (no, no, no, jag sprang inte en centimeter).

I gÃ¥r var det ju Mors Dag och det bjöds pÃ¥ middag pÃ¥ altanen hemma hos hustruns dotter och sambo. Naturligtvis var det lilla livet kalasets huvudattraktionen men jag hade inga problem att glida med som sällskap, särskilt inte när det stod färsbiff pÃ¥ menyn. Jag har nämligen bjudits pÃ¥ denna delikata anrättning tidigare och vet att ett sÃ¥dant tilllfälle missar man inte. Men jag tycker det vore synd och skam om inte mänskligheten fick samma möjlighet och ni skall därför fÃ¥ receptet. Jag döper härmed anrättningen till ”Elize färsbiffar”. Lyssna noga, I will only say this once…

• 400 g köttfärs
• 1 tsk örtsalt
• 1 krm svartpeppar
• 1 1/2 msk potatismjöl
• 1 dl mjölk
• 1 msk smör
• 2 1/2 dl Kelda mellangrädde
• 1 msk soya

Detta gäller för 4 pers och är det nog kan det stekas som en hel biff i en lagom stor panna.

• Blanda ihop färs, örtsalt, peppar, potatismjöl och mjölk.
• Platta ut hela härligheten och stek i pannan med smör i 4 minuter.
• Dela jättebiffen i 4 delar, vänd och stek i ytterligare 4 minuter.
• Ta upp och skölj ur pannan, pytsa sedan i grädde och soya och rör om.
• Lägg i biffarna i sÃ¥sen och lÃ¥t dom puttra i 3 – 4 minuter.

Hoppas jag återgett det hela rätt, i så fall kan ni se fram emot ett gäng smarriga färsbiffar som helst ska samsas med riktiga potäter så att ingen sås lämnas kvar. Tillbehör kan vara en blandning av hackad lök och persilja, åtminstone fick vi det. Och skall ni göra fler portioner än fyra går naturligtvis alldeles utmärkt att göra småbiffar från början som synes på bilden.

Låter det som vilka biffar som helst? Ack så fel, dom här spelar i högsta divisionen.