Vid pennan
Om det plötsligt skulle bli helt tyst på bloggen kan det bero på att en mastodont mansförkylning förpassat redaktören till de sälla jaktmarkerna. Kan ju vara bra att känna till. Första tecknet dök upp onsdag morgon och vid kvällstid var den lilla förkylningen i full blom. Så nu är det allsköns medikamenter som provas med ingen eller knappt märkbar effekt utan det är bara att bita ihop.
Och som vanligt kan endast män fatta vad jag gÃ¥r igenom och med lite tur överlever. Men det är ju tur att vi män är sÃ¥ starka och tÃ¥liga och aldrig gnäller…
Ser ingen whiskey i glaset… Krya pÃ¥ dig!
Är så omtöcknad att jag missat det. Inte konstigt att tilfrisknandet går så sakta