Arkiv för juli, 2008

Han har kämpat så länge men till slut betalar det sig som det ofta gör om man aldrig ger upp. Denna vackra sommarkväll halade Pontus in en vacker gädda på 1,2 kg (1 224 g) och glädjen var total. Vilket härligt ögonblick! Nu är han tillika familjemästare eftersom lillbrorsan Jespers tidigare fångst var på 1,1 kg. Återstår för barnens fader att få någonting på kroken. Tveksamt om det kommer att lyckas

Nu ligger det två fina filéer i kylen som kommer att mumsas på i morgon efter panering och smörstekning. Kommer att smaka alldeles utmärkt.

Plötsligt rycker det i linan och Pontus skiner upp. ”Fram med hÃ¥ven farfar” ekar det över nejden men precis när vi skall landa den blänkande gäddan sliter den sig. Stackars pojk, han ville ju sÃ¥ gärna fÃ¥ sin första gädda i TävelsÃ¥ssjön. NÃ¥ja, det är en ny dag i morgon.

Kvällsdoppet är precis avklarat tillsammans med äldsta barnbarnet Pontus. Den lantliga tystnaden är total, klockan är tio på kvällen, termometern visar tjugo grader och en rödaktig himmel ramar in kvällningen. Inte ett öga är torrt, f-n vet om inte den goe tonåringen känner av det längst inne.

I morgon kommer ynglingen att fÃ¥ uppleva ett härligt friskt morgondopp och som lök pÃ¥ laxen lite kvällsfiske. Svensk sommar när den är som bäst…

En härlig födelsedag med en oväntad men fiffig, extremt fiffig, present från barnen. Den bestod av en livboj till strandkanten som lyser upp och som kan rädda många sjöfararares och badares liv, åtminstone på dom som håller till i Tävelsåssjön. Må vi alla hoppas att den aldrig kommer till användning utan att den får tjäna som en pittoresk utsmyckning i all framtid.

Men skulle det behövas en insats är vi redo.

Så här såg det ut på det nyslipade köksbordet när jag kom ner i morse. Kära hustrun uppmärksammade min födelsedag med blomma och klocka och flaggan i topp. Uret är av högsta klass och kommer att bringa dess ägare mycket glädje. Eftersom det dessutom är av Titanium skall jag nog orka bära det trots svaghet och stigande ålder.

Nu är det ju sÃ¥ att födelsedagar numera helst skall glömmas men det skall inte förnekas att en liten gÃ¥va inte är helt fel. En rekorderlig kvinna mÃ¥ ja säga…

Grillning vid strandkanten stundar lite senare och jag skulle inte bli förvånad om det slinker ner en och annan GT.

Idag har vi trevligt besök av hustruns kära syster Bittan och hon lär hänga kvar här tills solen går upp. Medan systrarna sitter och tjattrar besöker jag min grumlige vän.

Den skarpögde kanske uppmärksammar ett diadem i hustruns hÃ¥rsvall? Bittan hade nämligen det med sig och det lär vara nÃ¥gon barndomsgrej tjejerna emellan. När tingsten testades i mitt hÃ¥rsvall slapp jag min besvärliga lugg hängandes i ögonen. Kanske nÃ¥got för mig att satsa pÃ¥…

Efter den nya lyckade slipningen och den efterföljande lackningen krävdes det en belöning som i detta fallet blev en riktig frestare. Vad sägs om en anrättning med följande smakliga ingredienser:

• - Stekt tärnad potatis
  - Purjolök
  - 1 paket välstekt bacon
  - 2 stekta ägg
  - Pfefferoni
  - Stöl och och en redig Jubileum

Onyttigt i högsta grad men sliparen och hans hustru njöt och toppade det hela med en kopp svart och en konjagare fast i hustruns fall blev det självfallet Baileys, what else?

Den gamle sliparen hittade den tappade sugen och idag är mungiporna uppåt igen. Det som igår antogs vara gammal oslipad lack, och som gav upphov till ett bedrövligt mönster, visade sig vara precis tvärtom. Så efter omslipning har bordet nu fått sig en kvällsstrykning och en del av skivan ser ni här efter första omgången med penseln. Eventuella skiftningar beror helt på blänk från omgivningen, tro inget annat! Fler strykningar återstår men jag tror jag firar redan nu.

I ungefär fem Ã¥r har kära hustrun bett om att fÃ¥ köksbordet omslipat och det är väl ungefär den startsträcka en man i sina bästa Ã¥r behöver för att komma igÃ¥ng. När gubben väl fÃ¥tt upp farten med den nyinförskaffade planslipen gick det som en dans och tanken fanns nÃ¥gonstans i hans bakhuvud (mycket lÃ¥ngt bak) att detta kanske skulle gjorts tidigare. Men säg den glädje som varar. När det nyslipade bordet fick lite lack pÃ¥ sig sÃ¥g det ut som en fläckig panter, ljust där slipningen gÃ¥tt pÃ¥ djupet och betydligt mörkare där det fanns gamla lackrester kvar. Detta är antagligen självklarheter för normalt funtade folk men i detta fallet tappade snickarproffset sugen. Kanske hittar stollen sugen imorgon igen eller nästa Ã¥r…

Klippa gräs i den svenska sommaren kan vara ett vågspel. Man börjar i torr lättklippt matta och  får avbryta för en pilsner i skyfallet (det kan man ju stå ut med) men när solen åter skiner och den sista våta skvätten klippts ser klippisen ut som ovan. Typiskt pilsnerjobb i garaget! Nåja, undersidan kanske inte var helt spegelblank från början men vått gräs är ett gissel. Jag överlevde dock och njuter nu frukterna av ett kvällsdopp.

Update ungefär en timma senare:
Jag vill ju inte ha på mitt samvete att ni ligger sömnlösa och funderar på vad stollen sitter och stirrar på utan delar därför gärna med mig vad jag skymtar när jag kisar ut i natten. Häpp!

För nästan två månader sedan drog pojkgänget (eller gubbgänget som hustrun envisas med att kalla oss) till Ekerum för några dagars trevligt golfumgänge. Vän av ordning kan ju då tycka att det borde vara inledningen på en intensiv säsong men idag var första gången sedan Ekerum som klubborna åkte ur bagaget. Kanske inte riktigt vad som avses med ett flitigt golfande.

TattarLeffe och jag gick dock en match idag och efter en bedrövlig inledning tyckte jag mig ha ett visst grepp pÃ¥ den skarpe knivsliparen. Men den fule fisken slank ur nätet pÃ¥ sista hÃ¥let vilket kostade mig en hundring. MÃ¥ste kolla sÃ¥ han tar upp den vinsten i deklarationen…

Ett av Kerstins barnbarn är på besök och den magisk formeln för att sysselsätta aktiva barn är att låta en kompis hänga på. Det funkade denna gången också och här ser ni Ella och bästa kompisen Sandra till vänster när dom spexar till det vid kvällstid innan det är dags att dra sig tillbaka.

Dom lär runda av kvällen med Emil i Lönneberga och en skål ostbågar kan jag tro.

Efter några rejäla skyfall, lite dunder och brak och en och annan blixt så blev naturen glad igen framåt kvällningen.

Det är stunder som denna som gör att man trots allt gillar svensk sommar.

Strandängen, det nya villaområdet i Tävelsås, börjar ta form och den första villaägaren har flyttat in. Just nu är det ett antal visningar på gång i Trivselhus visningsvilla som precis har färdigställts och som ni ser på bilden.

Går ni i hustankar kan det vara värt ett besök.

Kvällens grilllning håller på att förberedas och förutom fläskfilé utbankad till biffar, som just nu ligger i marinad, bjuds det förstås på nypotatisknytte, what else! Har ni inte provat denna goa delikatess vid det här laget får ni skylla er själva.

Nåja, vad jag vill dela med mig av till den trogna läsarskaran är den suveräna handsken ni ser på bild och som är helt ovärderlig när nypotatisen skall få sig en skrubbning. Eftersom den är så fiffig är det naturligtvis hustruns syster Bittan som ligger bakom. Var hon har hittat detta löjliga men användbara föremål har jag ingen aning om, kanske hon kommenterar och berättar för er.

Det var allt för tillfället, tillbaks till köket och en liten semesterstänkare!

Fredagskväll, ljum sommarkväll och inledningen på några veckors semester! Efter att ha pillat i sig ett kilo räkor tillsammans med kära hustrun och katta är det bara att luta sig tillbaka med sin grumlige vän, njuta av utsikten.

En dag kvar sen är det tänkt att semestern skall infinna sig. Men eftersom den ursprungligen skulle börjat efter midsommar så är det kanske lite tidigt att glädja sig än. I skrivande stund bekvämt tillbakalutad i en stol på på altanen är det dock massor av semesterkänsla i luften med en spegelblank sjö i synfältet, en GT på bordet och den bärbara glimmande i mörkret.

Hustrun har snart avverkat sin första vecka utan min närvaro. PÃ¥ mÃ¥ndag kan hennes njutbara tillvaro vara till ända…