Vid pennan
Ja, ja, jag vet. Jag har totalt snöat in på natursceneriet vid strandkanten men det finns inte två kvällar som är lika. Så vad gör man? Man njuter, plåtar och hoppas att den där lilla speciella känslan skall fastna i bilden och vara kvar när höststormarna drar in. Just i kväll var det inte någon tropisk värme men tillräckligt varmt för ännu en upplevelse och en sittning vid stranden. Klockan visar tio och det är tyst, stilla och trolskt. En euforisk stämning, kan ni känna den?
Nu ska ni slippa fler solnedgångar i år, jag lovar (fast bara nästan).
Man kan inte fÃ¥ för mÃ¥nga bilder pÃ¥ solnedgÃ¥ngar, härligt ju! SÃ¥ fortsätt du plÃ¥ta och lägg upp bilder med sÃ¥ här mycket stämning i…
Väldigt vackert kort!