Äras den som äras bör, receptet kommer frÃ¥n matbloggen ”Kärlek, mat och folköl”. Tack Margit!

Låt oss en gång får alla slå fast att detta är ett suveränt recept och när den stabbige kocken äntligen bjöd Kerstin till bords var det värt allt besvär och väntan. Vi njöt verkligen av det som efter ett par timmar stod framför oss (ser väl ganska ok ut?).

Att kockens planering inte stämde kan inte skyllas på receptet utan helt och hållet på bristande erfarenhet av kärleksmåltider med ankor inblandade. Man kan ju tycka att den som har en fot i graven borde veta bättre än att indikera att vi äter halv åtta och hissar flaggan först halv tio. Nu är ju Kerstin ganska van vid detta så allt blev lyckat, även mitt eget lilla bidrag till receptet som bestod av sockerärtor. Och att flarran Jubileums som vilade i frysen blev ännu immigare kan ju inte betraktas som en negativ effekt, åtminstone tyckte inte kocken det.

Vad lärde man sig av detta då? Ingen bra grej att fixa en fredagskväll när man äntrar hemmet först efter sex. Dom suveräna potatisbakelserna och apelsinsåsen gör sig bäst att fixa en lördag eftermiddag och bara putsa till strax före fyrverkeriet. F-n, det fanns stunder när jag inte visste om just denna lök skulle vara till potatisen eller till såsen. Och när jag trodde mig ha koll på rubbet fanns det fem apelsiner som tittade lite lustigt på mig. Visst ja, ni skulle också ha en omgång med kniven och rivjärnet. Här blev det lite körigt, hann inte ens dricka min GT!!!

Summa summarum, det var kanongott och vi hade väldigt kul. Vi avslutade med kaffe och Cognac/Baileys men det är ju standard procedure och behöver väl egentligen inte nämnas.