Arkiv för februari, 2007

Skaran av barnbarn är stor (det räcker nu ungar) och födelsedagarna duggar tätt. I morgon är det dags för Jesper att kliva upp på pallen och motta församlingens jubel och hurrarop men framförallt massor av presenter på sin 11-årsdag. Hurraaaaa för Jesper, en riktigt cool snubbe!

Om det räcker med att vara galen i fotboll för att bli proffs i Italien så kommer Jesper om tio år att vakta kassen hos Juventus, kanske tar han över efter Gianluigi Buffon när denne lägger handskarna på hyllan. Jag håller tummarna, han har lovat skicka sin privatjet för att hämta upp sin farfar och fixa bra platser när dom spelar hemma på Stadio delle Alpi.

Grattis Jesper, i år tror jag dessutom att du krokar en gädda på några kilo.

Har ni ordning på backup och extra diskar i nätverket? Om inte så finns det snart en server för hemmabruk, kolla in denna bloggen. Själv har jag petat in en NAS-burk i nätet hemma som tar hand om dessa bestyr.

Söndag eftermiddag och en liten stund över för något helt oväsentligt. Eftersom det var ett tag sedan det poppade upp något nytt på siten så var det passande med en liten story om fjolårets lilla semesterprojekt, trallgolv på balkongerna och ett litet källarstaket. Den nyfikne hittar det hela i galleriavdelningen.

Är väl egentligen inte så intressant men jag kom inte på något bättre. Ett kul semesterjobb var det i alla fall och många pilsner gick det åt. Blir nog en nu också, tycker jag har förtjänat det.

Jag har länkat till den här killen förut men här är han igen. Andreas gillar kött, och vem gör inte det, men han kör tåget hela vägen och styckar ett vildsvin i sitt minimala kök. För hygienens skull nerkylt till strax över fryspunkten, what else? Möt honom här.

Själv är man en amatör men lyckades ikväll fÃ¥ ihop en smaskig anrättning bestÃ¥ende av nÃ¥gra strimlade kycklingfiléer (pÃ¥ längden, man vill ju gärna glänsa lite), rödlök, haricots verts och en ädelostsÃ¥s. Lite Basmatiris till detta, vatten till hustrun och stöl till kocken (jag tror det stod en liten Jubileums pÃ¥ bordet ocksÃ¥) sÃ¥ det kändes som en bra början pÃ¥ en riktig fredagskväll. LÃ¥ngt ifrÃ¥n styckade vildsvin men alla är vi barn i början.  Vildsvin, varför inte…

I morgon är det byastämma i Tävelsås. Självklart är man där och träffar folket som kan omgivningarna och som har varit med förr. Transportmedlet får bli något annat än bil.

Den uppmärksamme läsaren kan inte ha missat att jag kom pÃ¥ prispallen i vÃ¥rt nystartade vinlotteri pÃ¥ jobbet. Fyra pavor blev resultatet och den gÃ¥ngna helgen kom dessa väl till pass vid ett litet försenat kalas för hustrun. Huvudmenyn bestod av helstekt kalvfilé, hade tänkt mig oxfilé men det facket gapade tomt och man är ju flexibel, samt en smaskig rödvinssÃ¥s efter ett nytt recept. Till detta en mix av krispig bacon och kantareller och kompositionen rundades av med Basmatiris. Och mer vin…

Kalvfilén kryddades, fick sin inbjudande stekyta i järnet och drog den sista sucken i den lagom varma ugnen. Herregud vad god den var! RödvinssÃ¥sen innehöll en hela vin, gul lök, vitlök, kalvfond, smör och vatten om jag kommer ihÃ¥g rätt. Det hela skulle reduceras till en tredjedel vilket tog en jäkla tid. Skall det verkligen ta sÃ¥dan tid? NÃ¥ja, sÃ¥sen blev kanon och det blev som sagt tid över att fundera kring livet och snäppa upp nÃ¥gon pilsner medan sÃ¥sen puttrade och puttrade och puttrade…

PÃ¥ det hela taget en korrekt middag.

Det är aldrig för sent att bli en bättre människa och värna om de små i naturen. Innan flytten till Tävelsås för sju år sedan kunde en gammal stadsbo som jag med stort besvär skilja på en koltrast och en gråsparv. Att nu kalla mig fågelexpert är en lätt överdrift men Tävelsåstiden har lärt mig skillnaden på en gråsparv och en pilfink och att lätt känna igen talgoxar, domherrar och en massa andra flygande småpippar. I och för sig sådant som alla andra människor kunnat hela tiden men för mig är detta stort.

När jag sitter med tidningen och kaffet på morgonen vintertid dyker hela gänget upp och gör mig sällskap i sin egen lilla trädgårdsrestaurang. Den har jag nämligen laddat med diverse godsaker, tror faktiskt att de små liven gillar mig. Just denna morgon var det lite barskrapat så det vara bara att kasta sig ut i morgonrocken och ladda upp frukostbordet. Kerstin undrade vad det var för en konstig figur som smög omkring ute i buskarna när hon kom ner för trappan men lugnade sig när hon insåg att det bara var den gamla vanliga stollen som var ute och härjade.

Calle har startat upp en ny blogg på svenska som lite fyndigt kallas för Alla Dessa Dagar. Killen är en riktig föregångare vad gäller öppenhet, hoppas hans kollegor följer efter.

Fick syn på några kul matbloggar, Min brors kokbok som är en riktig pärla och FastFoodLovers. Kolla in dom om ni gillar att stå i köket och skapa mumsigheter och dricka vin. Matblogg är väl redan bekant, om inte kanske ni ska börja resan där.

Vinlotteriet som jag nämnde i det förra inlägget är nu avgjort och det visade sig att mina dolda talanger passar mycket bättre för denna typ av aktiviteter. Det blev visserligen inte allra högsta vinsten men en mycket hedrande tredjeplats vilket inbringade fyra helpavor förhoppningsvis välsmakande vin. Och det är ju en förräntning av det insatta kapitalet på 300 % om jag räknar rätt, helt klart godkänt.

Nu gäller det att inte vila på lagrarna utan att direkt lägga sig i träning inför nästa dragning.

SÃ¥ var dags för en ny aktivitet, ett under att man hinner göra nÃ¥got vettigt pÃ¥ jobbet. NÃ¥ja, detta var faktiskt efter arbetstid och t.o.m. en fredagskväll. I Växjö finns hos Växjö Motorsällskap en häftig racingbana, slotracing heter det visst, som jag aldrig hört talats om tidigare men efter fredagskvällens övningar funderar man pÃ¥ om man inte skulle kunna fÃ¥ in en mindre variant i huset. Detta var skitkul och ännu roligare hade det varit om man vunnit. Men den tiden är förbi nar man slÃ¥r kidsen pÃ¥ fingrarna, det har man definitivt fÃ¥tt lära sig tillsammans med barnbarnen framför Xboxen. Bilden ni ser är stulen frÃ¥n Emma, vÃ¥r egen högst eminenta ”proffsfotograf”, som vet hur man hanterar en kamera.

Efter racingen drog hela gänget, drygt femton stycken, till Palladium för lite god mat och dryck. Själv höll jag låg profil med dryckerna (som vanligt) eftersom bilen ville hem till Tävelsås. En stor del av ungdomarna fortsatte dock ut i stadens vimmel och hur det gick är inte känt i denna stund men vad jag vet har inte centrum brunnit ner så det hela sköttes nog med stil.

PÃ¥ mÃ¥ndag är det premiär för ett vinlotteri pÃ¥ avdelningen, garanterat utan krav pÃ¥ kondis och känslig pekfinger sÃ¥ dÃ¥ är det läge att visa var skÃ¥pet ska stÃ¥…

Vi har på jobbet några riktiga entusiaster som gör allt för att vi inte skall bli några soffpotatisar. I förra veckan bevistade jag en intro till Aikido i Sedokans lokaler där jobbarkollegan Victor är medlem. Att kunna slänga några dumma bamsingar i backen som Seagal gör i parti och minut lät ju lockande så det vara bara att hänga på. Passet var en timma och började med en lång, mycket lång, kvarts uppmjukning i sann Friskis & Svettis anda. Redan där infann sig känslan att man kanske överskattat sin förmåga å det grövsta. Tur att vi fick sitta ner efter den övningen och lyssna till Victor när han förklarade vad Aikido var annars hade mitt pass slutat redan där.

Victor och en kvinnlig Aikidokollega lärde oss sedan att falla på ett korrekt sätt och jag inbillar mig att det är det jag kommer att få mest nytta av. Därefter några grundläggande tekniker som testades på jobbkollegorna men jag tror inte Victor var så imponerad när vi misslyckades med att hålla reda på höger och vänster. Tröttheten från gympapasset satt kvar i hela kroppen och övningarna gjorde inte situationen ett dugg bättre. När kroppen skrek att nu får det vara nog återstod en halvtimma av övningarna och en nära-döden-känsla började infinna sig. Lyckades dock bita ihop och vara med till slutet.

Hela grejen var faktiskt väldigt kul och hade bara flåset varit snäppet bättre, och kroppen i det skick den en gång var, hade jag inte behövt gå omkring som en 60-åring i flera dagar (f-n, jag är ju bara 59) och leta efter en rollator. Det har nu gått en vecka sedan den japanska övningen och äntligen klarar jag av att kliva ur sängen av egen kraft och gå i trappor utan stöd.

Livet leker igen!